Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9 Reformationens nya lyftning i Tyskland; reformationen och det öfriga Europa, 1532–1545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 TH. BRIEGER, REFORMATIONEN.
oligarkisk myndighet utan af denna församling själf? Ty - och därmed komma vi
till den andra viktiga skillnaden - det förhållandet, att församlingsprincipen i Geneve
själft i så hög grad tynade bort, var ännu en gång beroende af de förhandenvarande
förhållandena och makten af Calvins öfverlägsna personlighet. Men i och för sig
kunde denna princip gifva upphof åt en i hög grad effektiv, ja för sådana land, dar
reformationen kunde häfda sig endast i strid med statsmakten, oumbärlig organisation.
Denna församlingsförfattning skapade öfverallt härdarne för den fredliga propagandan
liksom för de krigiska konflikter, hvari calvinismen såg sig inblandad. Är det tänk-
bart, att de franska protestanterna i den vilda striden mot en öfvermakt, som utgjordes
af konungadömet, de fientliga politiska partierna, parlamenten samt hela den gamla
kyrkan, utan denna organisation skulle hafva kunnat hålla stånd?
Men äfven det tredje drag, som vi betonade som karakteristiskt för Geneve, Calvins
teokratiska ideal, har icke förgäfves blifvit framställdt. Det lät sig visserligen förverk-
ligas endast inom ett snäft område samt små förhållanden och äfven då knappast
utan den öfverväldigande kraften af en Calvins »majestätiska» personlighet. Vi få
därför icke vänta, att detta ideal någonstädes utanför Geneve skulle slå igenom. Vi
kunna emellertid öfverallt spåra dess inflytande i calvinismens sträfvan att med dristig
hand ingripa i de politiska förhållandena för att omgestalta dem till förmån för kyrkan
och hennes ideal - måhända jämväl, utan alla hänsyn, i antimonarkiskt syfte. Men just
denna egenskap var det, som oafvisligt kräfdes af calvinismen till följd af dess sär-
skilda mission i världen. När den anträdde sitt eröfringståg genom Västeuropa -
det andra stora segerloppet för protestantismen - vid en tid, då inom området för
den tyska och schweiziska reformationen förhållandena syntes nå en viss afslutning,
fann den på sin väg allt ännu inbegripet i oro och häftig jäsning. »Öfverallt», yttrar
träffande Hundeshagen, »vänta stora religiöst politiska frågor på sin lösning. Striden
är för calvinismen ingenstädes enbart religiös eller kyrklig i rent religiös mening.
Ej på något håll träder den romersk-katolska tron uteslutande såsom .sådan calvi-
nismen till mötes utan öfverallt i fast solidaritet knuten till dynastiska intressen och
regeringsprinciper». Det var för Calvins lärjungar en lockande uppgift att för egen
räkning söka slå mynt af dessa politiska förvecklingar, som yppade sig för calvi-
nismen, främst för de lärjungar, hvilka under mästarens egna ögon vunnit sin utbild-
ning vid Genéves »krigshögskola». Såsom en dylik kunde nämligen Geneve betraktas
under reformatorns tio sista år. Där fanns en stort antal sådana elever, ty nämnda
stad hade alltmer blifvit en stor samlingsplats för flyktingar från alla land, hvarest
protestantismen var i trångmål, såsom Italien, Ungern och Polen men i synnerhet
Frankrike och Nederlanden, England och Skottland. I denna skolas hårda tukt
danades här dessa oböjliga karaktärer, män af hög sedlig energi, af heroisk själf-
förnekelse, mod och hängifvenhet, hvilka, sedan de gjort sig förtrogna med alla de
angreppsvapen, som höra till ett eröfringskrig, sändes tillbaka till sina hemland för
att här upptaga den stora kampen på lif och död. Störst bland dem alla var Skott-
lands våldsamme reformator, John Knox.
Hvad vi redan gjort gällande för Frankrikes vidkommande har emellertid sin
tillämpning äfven på Skottland och Nederlanden; calvinismens eröfringar i dessa
land falla dock utom ramen för vår historia.
Under åren 1545-1546, den tidpunkt, som vi valt till uppslag för vår öfverblick
öfver Europas riken utanför Tyskland, gick i Skottland just den tysta såningstid
till ända, som 1527 inledts af en hänförd Luthers anhängare, Patrik Hamilton, i
hvars ådror flöt Stuartarnes blod; ett år senare invigdes denna epok med hans
martyrdöd. I Nederlanden däremot fortgår alltjämt Karl V:s sträfvan att utrota den
lutherska sekten, detta blodsarbete, som visserligen icke helt och hållet nådde sitt
mål. En återstod af detta katteri fanns nämligen alltjämt kvar, hvilken längre fram
kunde fyllas med nytt lif af hugenottiska flyktingar och inom kort äfven af Calvins
direkta inflytelse.
Ej heller i England förmärka vi till en början något spår af inverkan från Geneve.
Det är emellertid något annat, som på detta håll drager uppmärksamheten till sig,
så att vi ytterligare måste dröja något därvid: det sätt, hvarpå Henrik VIII inledt
den kyrkliga revolutionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
