- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1500-1650 /
428

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

428 H. VON ZWIEDINECK-SUDENHORST, MOTREFORMATIONEN I TYSKLAND.
ligen Compafiia de Jesus. Det kunde ej undvikas, att anklagelse för kätteri från
många håll riktades mot Loyola. Påfve Paul III, som likaledes i början hyst
misstro mot honom, insåg likväl snart sällskapets stora betydelse för kristen-
domen och beviljade honom därför 1539 organisationen af en orden. Som dess
uppgifter fastställdes: omvändelse af hedningar, inre mission, sociala reformer,
barmhärtighetsverk och biktande. Nationella sträfvanden voro i orden strängt förbjudna.
De af honom grundade kollegierna måste vara sammansatta af olika nationer, hvilket
vållade åtskilliga svårigheter i Spanien, Portugal och Frankrike. Redan efter de
tvenne första åren af dess bestånd var sällskapets makt så betydande, att de katolska
furstarne funno det nödvändigt att taga ställning till detsamma.
Ordens författning, Constitutiones, som alltigenom är Loyolas originellaste verk, är
ett uttryck för hans militära uppfostran i yngre år, i det att den inriktar all kun-
skap och allt vetande uteslutande på ett fast mål. En ordensmedlems uppfostran
försiggår i olika anstalter: probationshus, där man of vas i försakelse, och i kollegier,
hvarest vetenskaplig bildning bjudes. Vetenskapen får likväl aldrig blifva själfändamål.
I kollegierna skola blott rastlöst verksamma människor uppfostras, hvilka anse sig
sjäifva skickade för hvarje slags stånd eller yrke. Till stöd för de teologiska studierna
måste Versio vulgata obetingadt läggas till grund. Teologisk forskning är utesluten
från den s. k. vetenskapliga verksamheten. Biand medlemmarne får ingen menings-
skiljaktighet råda; därför får Index libromm. prohibitoram (förteckningen öfver förbjudna
böcker) den allra största vikt för scholarernas andliga utveckling. Askes kräfves af
dem lika litet som försummande af kroppslig utbildning Däremot utgör den ovill-
korliga lydnaden en järnhård nödvändighet för alla Kristi soldater: den är ett bränn-
offer, hvarunder hela den inre människan, utan att på något sätt dela sig, i kärlekens
hänförelse frambär sig själf genom sina tjenares hand. Endast orden men ingen
enskild medlem innehar någon egendom. De, som aflagt ordenslöftet, skola lefva af
allmosor, kollegierna underhållas genom fasta dotationer. Själfklart spela därför dota-
tionerna för orden en mycket stor roll i dess historia. Inom en mansålder hade
sällskapet blifvit Europas rikaste samfund.
Dess författning lade alla medlemmarnes samtliga makt i en endes, generalens,
hand. Ett strängt, konsekvent genomförande af Gonstitutiones måste leda därtill.
Generalen aflägger till påfven löfte om obrottslig lydnad, men är för öfrigt icke
ansvarig för någon. Assistenterna äro hans ministrar. Endast generalen väljes på
lifstid, provincialerna utses på tre år, rektorerna af generalen och hans assistenter.
Hela ordenssamfundet får det största inflytandet på generalen, därigenom att det utser
hans biktfader. Ordens förhållande till Paul IV, den förre kardinal Caraffa, hotade
ordens bestånd, emedan Paul hatade spanjorerna och ansåg Ignatius i stånd till att
verka som agent för det spanska hofvet. På Tridentinska mötet hade Lainez och
Salmeron likväl, såsom medhjälpare åt de påfliga legaterna, förvärfvat sig en så infly-
telserik ställning, att det föreföll farligt för Petri stol att beröfva sig själf ett så
kraftigt stöd.
Jesuiterna hafva på kyrkomötet i Trident genomdrifvit en form i sin anda för den
gamla kyrkan. De uppträdde också till försvar för den af Pius IV (1560-65) upp-
ställda principen om påfvens ofelbarhet. Alltsedan nämnda kyrkomöte ansåg orden
för sin hufvuduppgift kampen mot kättarne, och då deras makt berodde på de i
Tyskland vunna positionerna, måste de också där på det allra kraftigaste upptaga
kampen. Ignatius hade själf insett den vikt Tyskland egde för hans planer och
skickat duktiga medlemmar, såsom Faber, till Rhen för att därstädes på det mest
energiska sätt åtaga sig försvaret af den gamla kyrkan och dess lära. Såväl Faber
som Peter Canisius från Nijmwegen, som hörde till universitetet i Köln, voro öfver-
tygade om att Köln måste blifva katolicismens bålverk vid Rhen. Där uppstod det
första kollegiet i Tyskland, för hvilket man likväl blott med knapp nöd erhöll rådets
medgifvande. Claude Jay oeh Canisius bragte inom loppet af tjugu år till stånd
upprättandet af tre kollegier: i Regensburg, Ingolstadt och Wien. Wilhelm af Bayern
hade gärna velat tillförsäkra sig ett visst inflytande öfver universitetet i sitt land,
men Loyola tillät icke, att världsliga råd befattade sig med ordens läroanstalter.
Han var ej tillfreds, förrän Ingolstadt ställts under hans envälde. Därstädes utveck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:22 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/4/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free