Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. Följderna af religionsfreden i Tyskland.
Freden i Augsburg år 1555 var i verkligheten ingen fred. Den har icke kunnat
genomföra den toleransens idé, som redan af en del af de katolska riksständerna
antagits i Passau. De andliga ständerna hafva endast under det starka trycket af poli-
tiska och särskildot krigiska förhållanden insett det ovillkorliga nödtvånget af ögonblicklig
eftergifvenhet. Å båda hållen sköts intresset för den religiösa friheten långt tillbaka
för frågan om de politiska fördelarne. Det andliga förbehåll, som kejsar Ferdinand
i kraft af sin fullmakt den 7 september 1555 offentliggjorde, har af de evangeliska
riksständerna aldrig betraktats som bindande. Som bekant innebar detta förbehåll,
att en andlig riksfurste, som öfverginge till den evangeliska läran, skulle afsättas från
sitt ämbete. De fall, hvari det kommit till användning, hafva alltjämt ökat upphets-
ningen mellan båda partierna och till slut framkallat det stora kriget.
Under Maximilian II:s regering indrogo de evangeliska riksfurstarne ganska många
kyrkogods och bemäktigade sig i norra Tyskland riksomedelbara stift och biskops-
domen. Så tillskansade sig Brandenburg ärkebiskopsstiftet Magdeburg och biskops-
dömet Halberstadt, Mecklenburg slog under sig Ratzeburg och Schwerin, Kur-Sachsen
slutligen hade med Merseburg, Meissen och Naumburg likaledes gjort ett godt kap.
Till och med de katolskt sinnade innehafvarne af andliga rikslän mottogo icke längre
någon andlig bekräftelse på sin värdighet.
När den förlikning, hvarpå man hoppats, på Tridentinska mötet, som upplöstes
den 4 september 1563, ej uppnåddes, uppgaf också kejsaren den kyrkliga reformen,
d. v. s. kampen mot påfvedömet, hvilket genom Jesuitorden, långt ifrån att slå till
reträtt, retats till nytt öfvermod.
Vid Maximilian II:s (1564-1576) hof underskattade man Jesuitordens betydelse.
Medan 1574 en tysk statsman siat om katolicismens snara utslocknande, hade denna
redan fått en oanad kraftillväxt. Den religiösa indifferentismen var utrotad. Öfver
allt rustade man sig till strid. Vallfärder, processioner, som man ej på länge skådat,
drogo genom landen, en prunkande gudstjenst och förföljelsen af häxor uppeggade
folket ånyo att sysselsätta sig med religiösa frågor. En liflig litterär kamp i alle-
handa flygskrifter, som nu blefvo allt talrikare, ökade oron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
