Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STANDERRORELSEN I ÖSTERRIKE.
451
Den 20 mars 1619 dog kejsar Mattias. Ärkehertig Maximilian var död sedan
ett år tillbaka, ärkehertig Albert afstod sina anspråk på båda hälfterna af Österrike
den 2 februari 1619; Tyrolen hade redan genom Maximilians död tillfallit Ferdinand.
Således var denne faktiskt den ende berättigade arfvingen till alla habsburgska land.
Böhmarne förklarade nu frågan, om Ferdinands tidigare antagande till tronföljare vore
giltigt och på hvilka villkor hans erkännande eventuellt skulle kunna ske, för oafgjord
och insatte direktorerna som interimsregering. På deras uppdrag ryckte Thurn in i
Mähren, hvars ständer likaledes upprättade en provisorisk regering och förklarade
sig beredda att förena sig med de böhmiska. I Ofre Österrike hade Schernembl hos
de tillförordnade genomdrifvit ett proklamerande af interregnum. Protestanterna i
Nedre Österrike hade för de katolska ständerna förklarat, att de före hyllningen
fordrade erkännandet af den religiösa friheten. Mattias Thurn gjorde med 10,000
man fotfolk, 2,500 ryttare och 12 kanoner ett kraftigt anfall på Nedre Österrike och
trängde, sedan han vid Fischamend öfvergått Donau, redan den 5 juni in i Wiens
östra förstäder. Ferdinand stod just i begrepp att anträda resan till Frankfurt am
Main i och för kejsarvalet. Han kunde emellertid ej lemna hufvudstaden, enär han
måste befara att blifva tagen till fånga af fienderna. Hans militära styrka var sär-
deles obetydlig. Fyra skvadroner af de vid Krems förlagda dampierreska ryttarne hade
efterskickats från Wien. Deras intåg synes hafva i viss mån verkat afkylande på de
där församlade landständernas och borgerskapets stämning. Att det skulle hafva egt
rum i just det ögonblick, då en deputation från de evangeliska ständerna lifligt
underhandlade med konungen och herr von Thonradl hotande tillropade honom:
»Ferdinandl, Ferdinandl, du skall underteckna!», kan icke bevisas. Man har emel-
lertid däraf gjort en nätt sägen, som ända in i senaste tid anyändts i jesuitiskt syfte.
Spörsmålet, hvarför de evangeliska ständerna i Nedre Österrike icke användt
verkligt våld och försäkrat sig om konungens person, kan ännu alltjämt icke besvaras.
I alla händelser berodde det ej på någon trohetskänsla mot fursten. Den 7 juni var det
lämpliga tillfället att gripa in förbi. Thurn måste i största hast lemna Wiens omnejd,
emedan i Budweis inrapporterades ankomsten af en armé om 6,000 man fotfolk
och 1,000 ryttare, till största delen walloner. Redan den 10 kom det till en fäktning
vid Zablat med Mansfeld, som blef slagen, emedan böhmarne icke i rattan tid bragte
honom undsättning. Den 11 kunde Ferdinand afresa till Frankfurt am Main.
Artilleripjeser från trettioåriga krigets tid.
Efter ett gammalt kopparstick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
