Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
H. VON ZWIEDINECK-SUDENHORST, MOTREFORMATIONEN I TYSKLAND.
Freden i Gyarmat, som den 2 maj 1625 under Betlen Gabors medverkan afslöts
med turkarne, möjliggjorde Wallensteins användning i norra delen af riket. På riks-
dagen i Ödenburg, som öppnades i oktober 1625, lyckades kejsaren äfven genom-
drifva sin son Ferdinands (III) val till sin efterträdare i Ungern, mot det att den
unge konungen icke behöfde lofva något annat än att upprätthålla den bestående
författningen.
Jämte understödjandet af Tilly var det väl redan i början af fälttåget en uppgift
för Friedländaren att, så långt det ännu vore möjligt, återställa de gamla biskopsdömena
i Nordtyskland i katolsk ego. Därvid afsåg man särskildt att begåfva kejsarens
andre son, Leopold Wilhelm, med Halberstadt och Magdeburg. Wallenstein kunde
mycket väl förknippa sina egna intressen med denna speciella uppgift, emedan härmed
följde nödvändigheten att icke blott följa Tilly i spåren utan äfven föra själfständigt
befäl. Efter en konferens med Tilly vid Allendorf a. d. Werra ryckte han, följande
Leines lopp, in i nedersachsiska kretsen. Man behöfde alltså ej frukta för någon
sammanstötning med den danske konungens här; man sökte endast försäkra sig om
vinterkvarter och kontributioner.
^^^^.y^^::– _^^
’^F^^rt^^S^^S^rfelf^åf^Ä
^ Jlfe» &^&»a«fer ^.^C^yg^^f^±^ _^,
Röfvare öfverfalla resande.
Kopparstick af Callot i Les miséres et
les malheurs de la guerre, Paris 1633.
De wallensteinska truppernas invasion innebar för ett land fullständig ödeläg-
gelse. Det var icke längre kejsaren, som bestämde de med krig hemsökta landens
öde, utan den högste befälhafvaren öfver hans armé, condottieren, hvars makt blifvit
fullkomligt oinskränkt. Men denna vidlåddes icke längre, som förhållandet var med
Mansfelds och Kristians af Halberstadt, af orättfärdighetens förbannelse, utan utöfvades
i skenbart rättslig form och lagenligt utnyttjande af den kejserliga viljan. Det hela
innefattades i följande sats: riket drager försorg om kejsarens trupper, i det ständigt
den del däraf, hvari de vistas, sörjer för deras underhåll. Hvad som för hvarje särskild
gång åsyftades härmed, bestämde högste befälhafvaren själf. Först och främst inne-
bar det föda för man och häst, hvilken beräknades och utmättes på det mest öfver-
dådiga sätt. Mycket ofta öfverskredo soldaternas fordringar långt gifna föreskrifter,
men hvem kunde värja sig gentemot ett kraf, när detta genast framkallade de grym-
maste våldsverk? Frosseri och dryckenskap frodades från denna tid i arméerna och
icke blott i de katolska. 210 ilowischska ryttare, som under två dagar uppehöllo sig
i klostret Hegbach vid Rhen, förbrukade under denna tid 1,952 pund kött, efter-
skickade från Biberach konfekt för 8 gulden 47 kreuzer och lade vid sitt aftåg ytter-
ligare beslag på 1,000 gulden i kontanter, efter hvad som uppgafs, till godtgörelse
för hvad munkarne vid deras underhåll inbesparat.
Solden hade, alltsedan kriget utbröt, stigit ofantligt. Fotsoldaten, som under 1500-
talet betaltes med 4 gulden, erhöll nu i genomsnitt 9 gulden i månaden. Kunde nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
