Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9. Gustaf Adolf.
Ur mångfalden af mänskliga företeelser och egenskaper framträda särskildt de,
som fängsla vårt hjärta och som torde kunna betecknas som det lyriska elementet i
historien. Det är något af detta, som präglar Gustaf Adolfs personlighet. Fri från
hvarje fanatism, är han djupt genomträngd af religiositet. Hans inre lif vittnar
klarast härom. Därmed skall icke påstås, att den religiösa känslans grodd skulle
kunna spira endast i protestantismens jordmån, men säkert är denna mera be-
fordrande för den än någon annan, emedan den icke anser trons manifesterande
i det yttre utan jämväl tron i och för sig själf vara tillfyllestgörande för jordisk
och himmelsk salighet. Som statsman var Gustaf Adolf visst icke idealist. Hans
tankevärld omslöt mänsklighetens, särskildt hans folks hela lif. Han skattade icke
åt någon af de furstelidelser, som då voro vanliga och som fläckade adeln och
furstarne. Ej ens jakten brydde han sig särdeles om, så att man lugnt kan under-
skrifva yttrandet, att han till sin tronbestigning företrädesvis sysslade med vetenskap
och konst. Det är bekant, att han älskade den unga Ebba Brahe och ville gifta
sig med henne. När hans moder satte sig häremot, inlät han sig i ett förhållande
till Margareta Kabeljau, dottern till en holländsk köpman. Denna födde honom en
son men dog kort därpå. Om Kristina Fleming, till hvilken han skrifvit vers, känna
vi intet närmare. Hans giftermål med Maria Eleonora af Brandenburg (1620) var före-
stafvadt af politiska skäl. Han hade ännu ej sett henne, när han anhöll om hennes hand.
Under det att hon med svärmisk ömhet var fästad vid honom, förblef hon alltjämt
likgiltig för honom. Så mycket mera måste man hålla honom räkning för hans
rena sedliga vandel. Han hade redan utfört stora bragder, när han beslöt göra till
sin lifsuppgift att bekämpa huset Habsburg, hvars makt han lärt känna i det polska
kriget. När sedan Wallenstein uppenbarade sig vid Östersjön, insåg han med rätta,
att en tillökning af kejsarens makt vid dessa kuster vore en lifsfråga för Sverige. De
medel, som stodo honom till buds, voro icke stora, men han egde en oskattbar förmån,
som ingen af de krigförande makterna kunde uppvisa: han var en nationell härskare.
Icke blott värfvade soldenärer, hvilka ingen gemensam idé förmår sammanhålla, följde
hans fana, utan kärnan i hans här utgjordes af tappra svenska bönder, hvilka till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
