Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF ADOLF.
497
Den sårade Tilly på väg till Ingolstadt.
Faksimile af ett i Kgl. Biblio-
thek i Berlin förefintligt flygblad.
efter kurfurstedagen i Regensburg kvarstannat i kejsarens tjenst, drog i betänkande
att tjena under honom. Ingen tviflade nämligen på att endast han kunde leda
hären. Men det kräfdes ännu stora ansträngningar och erbjudanden från kejsarens
sida för att nådetta mål. Tydligen hafva de underrättelser, som man dagligen erhöll
från Bayern, gjort kejsaren mera benägen för eftergifter.
Maximilian af Bayern rustade för att någorlunda fylla luckorna i Tillys här. I
april kom det redan till sammanstötning med svenskarne, hvilka småningom fram-
trängde mot söder. Tilly drog sig tillbaka till det befästa Ingolstadt vid Donau. Men
han kunde icke förhindra, att Gustaf Adolf med stor härsmakt öfvergick Donau,
hvarpå det kom till en drabbning vid Lech, utanför Augsburgs portar (15 april 1632),
hvilken slutade med fullständigt nederlag för ligans här. Tilly fördes, svårt sårad,
till Ingolstadt, hvarest han kort därpå dukade under för sina sår. Han var en tapper,
trofast soldat, som behärskade sin tids krigskonst och oegennyttigt ställt hela sin
förmåga i sin herres och den katolska sakens tjenst: en af de ädlaste personligheterna
i det stora tyska kriget. Nu var också Maximilian hänvisad uteslutande till Wallen-
steins hjälp.
Det var omedelbart före slaget vid Lech, som kejsaren undertecknade det aktstycke,
hvari de medgifvanden voro sammanfattade, hvilka Eggenberg hade befogenhet att göra
Wallenstein vid deras andra underhandling. Med denna urkund förhåller det sig
på följande egendomliga sätt. Originalet känner man ännu icke till men däremot
flere samtidiga och senare afskrifter och utdrag af detsamma, hvilka i afseende
på innehållet påfallande afvika i vissa detaljer från hvarandra, så att den förmodan
ligger nära till hands, att olika utkast förelegat för skrifvarne. I vissa hufvudpunkter
är öfverensstämmelsen omisskännlig. Enligt urkunden erhåller hertigen öfverbefälet
öfver samtliga kejserliga trupper och detta endast på viss tid, hvilken Wallenstein
eger att bestämma. Ty kejsaren antager, heter det i en af afskrifterna, att det skulle
bära hertigen emot att som förr under en längre tid egna honom sin tjenst. Allt
livad han för sig och sitt underhåll behöfde, finge hertigen själf bestämma. »Hvad
hertigen för öfrigt begär som satisfaktion, må Eggenberg kunna medgifva. Kej-
saren är icke ovillig att som ersättning för Mecklenburg skänka honom Glo-
gau eller Lausitz eller också bägge delarne tills vidare och såsom säkerhet (loco
hypothecad), i det han hänskjuter allt till Hans Höghet Hertigens af Friedland för-
ståndiga discretion». På grund af de anbud, som kejsaren stadfäst, öfverenskommo
Wallenstein och Eggenberg den 13 april i Göllersdorf om de villkor, hvarunder den
förre skulle tillträda sitt andra mandat som general. Kejsaren säger uttryckligen:
»Vi ega ännu i godt minne de högtberömliga och nyttiga tjenster, som Hans Höghet
Hertigen af Mecklenburg i mångfaldig måtto under förflutna år bevisat oss och vårt
Världshistoria IV.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
