Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WESTFALISKA FREDEN
Della Bella fec.
Våren 1644 hade brutit in, när representanterna för de europeiska stormakterna
och de stater af andra ordningen, som genom förbund anslutit sig till dem, samman-
träffade i de båda westfaliska städerna. Från >den röda jordens» område skulle de
misshandlade folken ändtligen återvinna besittningstrygghet och arbetsro. Men det dröjde
sexton månader, innan man kunde enas om fullmakternas formulering och form för
deras utställande. Allt försiggick i allongeperukens tecken, denna otroliga hufvud-
prydnad, hvilken å ena sidan försvårade afkylningen af hufvudena, som för öfrigt
upphettades af starka drycker, å andra sidan lade betydliga hinder i vägen för alltför
häftiga rörelser och tankeyttringar. Stilens tungroddhet och språkets svulst, hvilka
i så hög grad försvåra sysselsättningen med denna tids tyska litteratur, yttrade
sig äfven i samspråk. Vid sammanträdena förekommo inga diskussioner,
endast mycket sällan debatter; mestadels förelästes de af sekreterarne på blomster-
smyckadt latin författade talen under styfva bugningar och komplimanger. Månader
igenom tvistade man om företräde och presidium. Hvarje sändebud hade, så att
säga, sitt nummer, hvarefter han uppropades. Var han förhindrad att närvara vid
det sammanträde, vid hvilket han egde att tala, så fick ingen af hans kolleger före
honom uppsättas såsom talare. Vikariat förekommo sällan redan af det skälet, att
diplomaterna från hvarje enskild stat voro oense sinsemellan, ja understundom
fullföljde olika tendenser. Den förnämste af alla var den påflige nuntien, kardinal
Chigi, som åtagit sig en medlares roll, liksom Aloise Contarini, republiken Venedigs
sändebud. De syntes bäst lämpade därför, enär de minst berördes af besluten.
Venedig hade just vid den tiden åter engagerats i och för orientaliska frågor och
hade i Westfalen ingenting att vinna eller förlora. Men de katolska intressena
lågo i de katolska staternas och ständernas händer. Chigi har aldrig uppfattat sin
ställning såsom fredsmäklare; han uppfattade sig själf ända till slutet som en för-
kämpe för katolicismen. Contarini, hvars fina bildning och skarpa förstånd från
första början tillförsäkrade honom en viss öfverlägsenhet, åtnjöt största anseende
och inlade de flesta förtjensterna om fredens åvägabringande. Flera veckor för-
flöto under öfverläggningar med att afgöra, om man skulle bevisa svenskarne samma
ärebetygelser som Frankrike. De båda landens sändebud måste slutligen hälsa
hvarandra på en plats mellan Osnabriick och Munster. Sålunda sysselsatte man sig
muntligen och skriftligen med de likgiltigaste saker, utan att någon af de tongifvande
maktinnehafvarne kungjort de grundsatser, hvilka han ämnade göra gällande vid för-
handlingarne. Till sist ryckte på Chigis tillskyndan fransmannen d’Avaux ut med
språket: allmän amnesti, återställandet af förhållandena i religiöst afseende och med
hänsyn till områdesförändringarne till normalåret 1618. Om tyska riksdagen beslöte
ändringar rörande författningen, måste ett sådant beslut fattas med alla afgifna röster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
