- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1500-1650 /
524

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

524

H. VON ZWIEDINECK-SUDENHORST, MOTREFORMATIONEN I TYSKLAND.

Krymplingar och tiggare.

Kopparstick af Callot i Les miséres et
les malheurs de la guerre, Paris 1633.

rättshjälp. De folkliga formerna för rättsskipning voro för det mesta förgätna, och,
där så ej var förhållandet, skulle icke någon hafva ifrat för att återställa dem. Suveräni-
tetens innehafvare, landsfursten, blef också rättens källa. I hans namn skipade de
af honom tillsatta domarne rättvisa. Samtidigt som välståndet och den handlings-
kraft, som det stora kriget för lång tid framåt beröfvat tyskarne, försvunno, bort-
sopades också ett dyrbart resultat af nordisk sträfsamhet: hanseförbundet. »Den
som ej känner dess historia, förstår ännu icke att uppskatta vårt folks betydelse,
han vet ej, att för det är intet mål för aflägset, ingen uppgift för stor, att det sam-
tidigt kunde tillhöra de främsta handelsfolken i världen och utveckla humanismens
idé, bjuda de danska konungarne spetsen och bestrida den romerske påfven hans tillval-
lade världsvälde. Hur såg det väl ut på Themsen ännu vid den tiden, när i Danzig 400
skepp löpte ut och in h varje dag, när köpmännen från Soest, Dortmund och Osnabriick
öppnade sina kontor i varägernas stad Novgorod? Det är i sanning ingenting nytt,
när den tyska nationen i våra dagar åter begynner räkna sig till de sjöfarande folken,
när den tager sig för att ännu i rattan tid försäkra sig om sin andel af världssam-
färdseln; den skjuter nya skott på den gamla stammen, som stormen aflöfvat men
ej brutit. Den tager tillbaka, hvad som för 200 år sedan lyckligare grannfolk från-
röfvat den». Ännu 1641 ville tio städer återupplifva förbundet, men Lübeck, som
i så fall måst öfvertaga ledningen, kände sig alltför svagt därtill, sedan det 1629 redan
förlorat 96 skepp. Danzig, som 1619 inlastade för transport öfver 100,000 läster,
kunde 1659 i utförsel deklarera endast 542 läster. Magdeburg, Köln, Braunschweig
räknades^ öfver hufvud icke eller knappast längre som handelsplatser.

En påfallande men sund förändring försiggick med tyskarne, hvad deras politiska
åskådningssätt beträffar. Icke känslan af välmåga eller rikedom, ej heller glädjen öfver
eget arbete har uppväckt de nationella känslorna men väl veklagan öfver vårt folks sorg,
öfver tillbakagåendet af dess makt och betydelse. Ett säkerligen mycket ojäfvigt

vittne, grefve d’Avaux, skrifver till Mazarin

u –––––––––7 ––––––.^- .«-.« *.,^,^.,J, w» M. M±j. V^V^AJ. JL A. J.VsJ^ri.l4Cll..l. Jl V^TTtJ . "A yoIVCllllC f\.L\J

mycket mer genomträngda af kärleken till fosterlandet än de italienska furstarne; de
_i.ji ... _ ... P~ ,. sönderstycka riket och föredraga, till-

värdig politik, upprätthållandet af en
;önderdelning, som skulle vara endast

en olidlig pina, att främlingar
äro, en det tyska luftstrecket

den 14 februari 1645: »Tyskarne äro

känna det som
gifna, som de
kropp, hvars lemmar de utgöra, framför en
till fördel för hvar och en särskild».
Under sista hälften af 1600-talet underblåsas dessa nationella känslor framför allt
af de talrika lärda sällskap, hvilka kände sig förpliktade till att i sin diktning gå
skarpt till rätta med efterklangen från främmande lands litteratur. Den franska smak-
riktningens seger på konstens och konstindustriens område var sedan länge afgjord,
när dessa små sirliga herrar, sedan de stuckit sina blodiga svärd i skidan, i stället
för att kämpa med främmande krigare begynte bekämpa främmande diktare. Deras
kamp måste vara desto mer utsiktslös, som fransmännen redan förberedde sin klassiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/4/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free