- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1500-1650 /
561

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MOTREFORMATIONEN I SYDEUROPA OCH NEDERLANDEN. 561

farlige och oförsonlige motståndare, till Briissel. Brabants ständer utsago prinsen
till sin regent. Han gjorde genast slut på de fredsunderhandlingar, som öppnats
med Don Juan. Skilsmässa från Spanien var hans oryggligt följda mål. Visserligen
valde sedermera de katolska adliga stormännen, afundsjuka öfver den kätterske
Oranierns anseende, hellre kejsar Rudolf II:s yngre broder, Mattias, till general-
guvernör. Förtärd af ärelystnad antog ärkehertigen, som det uppgifves, utan kejsa-
rens vetskap, värdigheten och skyndade till Briissel. Han egde emellertid alltför
ringa begåfning och för få hållpunkter i landet för att vinna någon verklig makt,
hvilken snarare utöfvades af hans »generallöjtnant», Oraniern. Dennes kraftiga ande
genomträngde generalstaterna, hvilka i början af 1578 ingingo förbund med Elisabeth
af England och af henne erhöllo ett understöd af 10,000 pund sterling.

Don Juan var glad öfver att krigsförklaringen nu var gifven från rebellernas
sida. Därmed var han ju försatt ur det tvetydiga läge, hvari han känt sig högst olyck-
lig. Af de spanska trupperna, som han fortast möjligt återkallade, af tyska legosoldater
och af de kompanier, som hans vänner, Guiserna i Frankrike, skickat till honom,
bildade han en här, med hvars hjälp han den 31 januari 1578 i grund sprängde de neder-
ländska ständernas trupper vid Gembloux. Aldrig hade den spanska disciplinens,
krigsvanans och tapperhetens öfverlägsenhet visat sig mera glänsande i striden mot de
nederländska skarorna, som skyndsammast trummats ihop. En stor del af södra Belgien
föll i händerna på segraren, hvilken utan tvifvel, om han ej lidit brist på penningar,
soldater, förråd och artilleri, skulle hafva intagit själfva Briissel för att efter önskan
kunna fullfölja sin förlamande framgång. Oupphörligt sände Don Juan bud till Madrid
med böner om penningar och förstärkningar. Men Filip misstrodde fortfarande sin
äregirige broder och lemnade honom med beräkning i brist på det nödvändigaste.

»Endast ett himmelskt under kan nu hjälpa oss!», utropade den olycklige kejsar-
sonen i sin förtviflan. Nederländarne fingo så tid att hemta sig. Medan Elisabeth
af England sände hjälptrupper till de därvarande protestanterna och förmådde den
energiske prins Kasimir af Pfalz att med sina vilda calvinistiska ryttare begifva sig
till Nederlanden, tillkallade de katolska wallonerna den franske konungens broder,
hertig Frans af Anjou. Öfvergifven af sin broder, i hvilken han säkerligen såg
Escobedos mördare, utlemnad åt öfvermäktiga fiender, förutsåg Don Juan ett skymf-
ligt slut på sitt ståthållareskap, en tanke, som föreföll den ärelystne mannen olidlig.
Den ständiga smärtsamma upphetsning, hvari han lefde, lät Don Juan så mycket
lättare falla offer för den smittosamma feber, som rasade bland hans trupper: den l
oktober 1578 afled segraren vid Lepanto i Gembloux vid en ålder af trettiotvå år.

Med undantag af Luxemburg och Namur voro nu Nederlanden befriade från
det spanska herraväldet, men endast för att råka i den värsta förvirring. Befolk-
ningen var delad i tre sinsemellan fientliga partier: på den ena sidan stodo, i början
ett ringa fåtal, Spaniens obetingade anhängare - »johannisterna», som man kallade
dem efter Don Juan - på den andra de ifriga och stridbara calvinisterna i norra
provinserna och i de stora städerna i Flandern och Brabant, hvilka samlade sig
kring Wilhelm af Oranien men också vid tillfälle deltogo i förföljelserna af katoli-
kerna. Mellan dem befann sig »malcontenternas» nya parti, ledt af wallonska
adelsmän, hvilket visserligen i början skilt sig från Spanien men icke ville veta af
Oranierns herravälde: det fasthöll vid fädernas katolska tro och anfördes af några adliga
stormän. När ärkehertig Mattias’ regering krossades till följd af Oranierns öfverlägsna
anseende, vände de sig till en mäktigare furste, den franske prinsen Frans af Anjou.
I spetsen för en stark här uppträdde denne mot sin kunglige broders, Henrik III,
vilja, i Möns och tvang, redan i augusti 1578, generalstaterna, som misstrodde ho-
nom, till ett försvarsförbund.

Den fasaväckande inre tvedräkt, som i Nederlanden framkallats genom striden
mellan konfessionerna och som hotade med deras undergång, rasade vid den tiden
äfven i England och Frankrike. Hela världsdelen syntes uppdelad mellan protestanter
och katoliker, hvilka utöfver de gamla riksgränserna bekämpade hvarandra på lif
och död. Det var en jättekamp, hvilken fostrade väldiga karaktärer men äfven
upprörde nationerna i deras innersta djup och slog dem med skräck och fasa.

Världshistoria IV. 71

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/4/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free