Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILIP ll:S SISTA REGERINGSÅR. 601
att hans ende öfverlefvande son, Filip, till följd af sin natur och en uppfostran, som
afsett att förödmjuka honom och begränsa hans maktbegär, icke var i stånd till
någon andlig kraftyttring eller karaktärsfull handling. Äfven med afseende på hans
söner var Filips system ödeläggande. Fördenskull ingick konungen, när han kände
sitt slut nalkas, till hvilket pris som helst fred med sin farligaste motståndare, Henrik
IV. Fördraget i Vervins - ett motstycke till freden i Cateau-Cambrésis af 1558
- återlemnade alla spanska eröfringar, däribland sex viktiga nordfranska fästningar,
till Frankrike (2 maj 1598). Endast för att åt sin svage efterträdare i lugn och ro
kunna öfverlåta herraväldet öfver det försvagade riket hade Filip afstått jämväl
från de få vinster, som hans oerhörda slösande under femton år med spanskt blod
och spanska penningar i Frankrike förskaffat honom.
På det han ytterligare skulle lätta regeringsbördan för sin son, uppdrog han den
svåra och ansvarsfulla regeringen öfver Nederlanden åt sitt älsklingsbarn, den äldre
dottern, Isabella, hvilken han förmälde med ärkehertig Albert, en yngre son till
kejsar Rudolf II. Emellertid var Albert, som tidigare varit ärkebiskop i Toledo och
kardinal, en visserligen i ortodoxt och sedligt afseende otadlig, men obegåfvad,
godmodig, obetydlig person, ej i något afseende vuxen sin svåra uppgift.
Under fruktansvärda lidanden, som voro värre än de marter, som någonsin på
hans befallning öfvergått det politiska och religiösa hatets offer, slutade Filip i Esco-
rials kloster sitt lif i ett stoiskt och passivt mod, som var honom eget, och med en
gudhängifven fromhet, som skulle hafva gjort ett helgon all heder. Den 13 september
1598 dog han i en ålder af 71 år, hvaraf han under 43 som suverän skött regeringen.
Med oerhörd naivitet hade han ansett som den spanske konungens obestridliga
rätt att behandla hela världen som sig underdånig- I hans ögon hade hvar och en
varit en förbrytare - från den ringaste af hans undersåtar och till all världens
konungar, ja ända upp till påfven själf - som dristat motsätta sig dessa hans af Gud
inspirerade anspråk. Gentemot dylika gudsförsmädare voro dom, dolk och gift
medel, som utan samvetsbetänkligheter borde tillgripas. Filip var härutinnan endast
personifikationen af den kastilianska anden, enligt hvilken den rödgula flaggan vore
utsedd till att jämte korsfanan öfverskygga hela jorden.
Men Filips sträfvanden hade dock ej förolyckats i den grad, som man ofta an-
tager. På det kyrkliga området hade han lyckats att i grund utrota kätteriet i Spa-
nien och Italien. Om i Tyskland och Polen motreformationen dagligen gjorde fram-
steg, så var detta till stor del en verkan af Filip II:s exempel, rådslag och direkta
hjälp och stöd. I södra delen af Nederlanden tillkämpade han åt den katolska
tron, som där redan var till det yttersta hotad, dess gamla allhärskarvälde. Han har
tvungit Henrik IV af Frankrike att »genom en mässa» tillvinna sig Paris och sitt
herravälde öfver hufvud taget och därigenom uppehållit katolicismen som den fran-
ska statsreligionen. I korthet sagdt: den romerska kyrkans framgångsrika motstånd
mot den djärft framträngande calvinismen har främst utgått från eremiten i Esco-
rial. Visserligen betyda motreformationens segrar, som tillkomma honom, lika många
politiska nederlag för hans stat. De hafva köpts alltför dyrt med Spaniens utsugning
och ruin, hvilket rike till följd häraf alltsedan Filip II:s regering råkat i oemot-
ståndligt förfall. I motsats till detta rikes sjunkande makt lyfte sig dess veder-
sakare och medtäflare, Frankrike och England, till en allt mera glänsande makt-
ställning.
Världshistoria IV. 76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
