Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 5. Det gamla moskovitiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
A, BRUCKNER, DE SLAVISKA FOLKEN.
tros skull, och åter fick man häri en förevändning till krigsförklaring. Vasilij, som
eljest mindre följdes af lycka an hans fader, ville strida, sa länge han hade ett svärd
och en häst till sitt förfogande. Han och hans tyska artilleri lyckades intaga Smolensk,
som trots alla polska och litauiska ansträngningar förblef moskovitiskt mer an ett
århundrade. Häri gjordes ingen ändring genom segern vid Orsja (1514), som
polsklitauisk krigskonst vann öfver barbarerna. Men Vasilij kunde ej rikta sina krafter
odelade mot Litauen, ty då och då förenade sig tatarerna med hvarandra och bragte
sa Moskva i dödlig fara. Sa skedde 1521; storfursten flydde hals öfver hufvud, och
Moskva lofvade i hans namn att som i gamla tider betala en tribut, som
emellertid aldrig erlades. Under Vasilij började Moskva alltmer träda ur sin isolerade
ställning; det underhöll diplomatiska förbindelser, t. ex. med kejsar Maximilian.
Det kejserliga sändebudet baron Sigmund von Herbersteins berättelser innehöllo
de första ingående och verklighetstrogna
skildring-arne af Östeuropas land och folk. Några ar före
sin död skilde sig Vasilij från sin ofruktsamma
gerrål och förmälde sig med Glinskijs brorsdotter
Helena; för att göra henne till viljes rakade han
sig, d. v. s. han förvandlade efter sina undersåtars
uppfattning Kristi ansikte till en apas. Han dog
1533. Hans äldste son Ivan var då blott tre
ar; ett regentskap under moderns ledning öfvertog
styrelsen. Minderårigheten upptogs, framför allt
efter Helenas tidiga död, af strider mellan
maktlystna stormän. Dessa strider skulle varit utan
större betydelse — frånsedt att kraftutvecklingen
utåt naturligtvis härigenom förlamades —, om de
icke förbittrat och förgiftat den gosses själ, som
nu stod i händelsernas medelpunkt eller trängdes
dit. Hans omgifning eggade honom mot
Sjujskij-familjen och andra på grund af deras hänsynslösa
uppträdande, fyllde honom med hat och misstro
mot bojarer och furstar, mot Novgorod och Pskov,
på hvilka dessa tänkte stödja sig, och fyllde honom
med föreställningar om hans egen storhet. Knappt
17 ar gammal (1547) gifte han sig med en Romanov,
öfvertog själf regeringen och antog tsartiteln, som
ingen af hans företrädare ständigt burit — ett
bevis på ynglingens ärelystnad. Han tog tills vidare råd af sa hofsamma män som
Adasjev och prästen Silvester från Novgorod, hvilka båda sträfvade att ordna och
befästa de inre förhållandena.
I det moskovitiska riket härskade alltjämt medeltida barbari: gränslös
okunnighet, ämbetsmannagodtycke och tuktlöst lefnadssätt. Förhållandena voro de gamla.
Storfursten omgafs af bojarernas råd; hans vojevoder utöfvade på en gång förvaltande,
dömande och militär myndighet, och deras godtycke växte med afståndet från tsarens
ögon. Rättvisan låg nere; envig på knölpåkar användes alltjämt som bevismedel,
folket var fullständigt rättslöst, dess trälsinne ställdes på de svåraste prof. Men minnet
af den gamla friheten hade ännu ej dött, sa t. ex. i Novgorod och Pskov; ännu voro
lydfurstarne, som ofta själfva räknade sina anor från Rurik eller Gedimin, med starka
band fästa vid befolkningen på deras arfve- eller tjenstegods, och sina platser i
bojarernas råd ansågo de sig utan vidare hafva rätt till. I öfrigt var allt underkastadt
storfursten, han hade att kräfva tjenst och skatt, men folket var fattigt, ty näringslifvet
låg nere. Försvarsväsendet var svagt; på sin höjd kunde man hålla stånd mot
tatarerna, men ej mot ett häftigt anfall af små pansrade skaror af polackar eller
livländare. Manövrer förstodo sig moskoviterna rakt icke på. Däremot uthärdade
de som besättningar i fästningar de hårdaste belägringar: fruktan att bryta mot
tsarens befallning alstrade det starkaste dödsförakt. Rysslands styrka låg redan nu i
den blinda lydnaden, den obetingade underkastelsen under tsarens alla nycker. Där-
Ivan III af Ryssland.
Träsnitt af obekant mästare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
