Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
genom att medgifva honom konungakronan. Detta blef ock beslutadt i statskonferensen
den 2 juli, och den 7 juli tillkännagaf pater Wolf det for kurfursten på samma gång
han preliminärt frambar sin lyckönskan. Den 27 juli uttalade sig den stora
statskonferensen, där alla ministrarne voro närvarande, med alla röster i princip för
kurfurstens upphöjelse till konung i Preussen. Emellertid blef »krontraktaten»
definitivt antagen först den 16 november 1700. I denna fick det kejserliga hofvet nöja
sig med de medgifvanden, som den blifvande preussiske konungen efter långa,
pinsamma förhandlingar å sin sida bekvämade sig till. Förnyelsen af 1686 års förbund,
som aftalats i de två första artiklarne af det offentliga fördraget, kunde ej väcka
ringaste betänklighet, då i tredje separata artikeln den valfrihet, som tillförsäkrats
kurfursten i den gyllene bullan, ånyo inskärptes; och som definitivt slagen part
framstod kejsaren, då han ända till det sista mötte samma orubbliga nej på sin åter
och åter upprepade fordran om fri utöfning af katolsk religion i Berlin.
Kurfurst Fredrik III:s rikssigill. Konung Fredrik I:s rikssigill.
Pater Wolf fortfor att spela sin roll, och öfverlycklig skref han den 17 november
till kurfursten: »Jag förstummas af innerlig glädje öfver att traktaten angående Eders
Kurfurstliga Durchlauchts med högsta mått af billighet och rättvisa sökta kungliga
värdighet numera nått sin lyckliga fullbordan. Säger alltså af varmaste och ödmjukaste
hjärta till Gud och med trognaste och lydaktigaste till Eders Durchlaucht: Te
Deam laudamus.»
Den 24 november kom till Berlin ett ilbud med fördraget. Den 17 december 1700
afreste hofvet till Königsberg. Midt i vintern gick färden öfver snö och is. Tolf
dagar varade resan; sällskapet var deladt i fyra grupper, och 30,000 hästar behöfdes
för att åstadkomma de nödiga ombytena. Den 29 december inträffade kurfursten i
Königsberg, och omedelbart fastställde han den 18 januari 1701 till dag för
kröningen. Hans hela verksamhet var från denna stund riktad på förberedelserna för
denna. Festligheterna togo sin början den 15 januari; i ett särskildt arbete har
öfverceremonimästaren Johan von Besser med fackmannens hela sakkunskap beskrifvit
dem. Fyra härolder redo kring på Königsbergs gator och utropade, att det suveräna
hertigdömet Preussen nu upphöjts till konungarike till förmån för den Stormäktigste
fursten Fredrik I, konung i Preussen. Folket jublade bifall, kanonerna dundrade,
och polackar, som tillfälligtvis kommit till staden, trodde, att hela Königsberg
blifvit förryckt. Den 17 blef en ny riddarorden, Svarta Örns-orden, stiftad för att
föreviga minnet af kröningsfesten. Och den 18 följde kröningen under utveckling
af en bländande prakt med purpur, guld och diamanter. Konungen förrättade sin
egen kröning och därpå drottningens. Ur ingens hand tog han kronan, och utan
någons medverkan satte han den själf på sitt hufvud, likaså förfor han med
drottningen, på hvars hufvud han jämväl satte hennes krona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
