Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SJUÅRIGA KRIGET OCH DESS FÖLJDER.
329
Laudon snappade upp den stora proviant- och ammunitionsträng, som preussarne
behöfde för dess belägring. Fredrik drog sig tillbaka till Böhmen, och därifrån
skyndade han till Neumark, då han fått underrättelse om att ryssarne infallit där.
Den 25 augusti slog han Fermor vid Zorndorf något norr om Kiistrin; äfven nu
hade han för segern hufvudsakligen att tacka de glänsande prestationer, som utförts
af det seydlitzska rytteriet. Den ryska hären drog sig långsamt tillbaka, men han
förföljde den icke utan skyndade till öfre Lausitz, dit under tiden österrikarne ryckt
fram. Han litade alltför mycket på Dauns långsamhet och omständlighet, som han
väl kände, och närmade sig honom alltför sorglöst, men han blef hårdt straffad
därför. Straffet kom i form af öfverrumplingen vid Hochkirch natten till den 14
oktober, hvarvid han förlorade mer an 100 kanoner samt 28 fanor. Följderna af denna
ledsamma tilldragelse kunde hafva blifvit värre, men de afvärjdes tack vare den
preussiska härens förträffliga hållning, då den, plötsligt Öfverraskad, försvarade sig under
natt och dimma, och i god ordning företogs återtåget till Bautzen. Snart kunde dock
Karl Alexander af Lothringen. Frans Gideon von Laudon. Grefve Leopold von Daun.
Malning af Martin von Meytens. Gravyr af J. Pichler. Målning af Martin von Meytens.
Fredrik åter stänga vägen för Daun, genom en djärf, kringgående rörelse undsätta
de af österrikarne belägrade schlesiska fästningarne, sedermera tränga Daun tillbaka
till Böhmen och åter trygga besittningen af Sachsen.
Fredrik hade nu passerat de 45 lefnadsåren, då man mer eller mindre kännbart
börjar erinras, att man icke längre ar ung. Konungen, som en längre tid utan hvila
uppehållit sig i fält, började småningom hemsökas af oordningar och krämpor i
matsmältningsorganen liksom af gikt. Därtill kom, att han drabbades af den djupaste
hjärtesorg: samma dag som slaget vid Hochkirch stod, afled hans älskade syster,
markgrefvinnan af Bayreuth, hans intimaste och förtrognaste vän. Men det var ej
blott hvad som rörde honom personligen, som tryckte honom. Hans här hade mistat
sin forna, hårda kraft. Flere af hans bästa generaler, blomman af hans
officerare, kärnan af hans stoltaste regementen funnos ej mer, och konungen måste med
utskrifning, värfning och pressning fylla leden med hvad folk han kunde komma
öfver. Det var nu, som hans beryktade tvångsutskrifningar utanför hans eget rikes
gränser egde rum, särskildt i Mecklenburg-Schwerin. Detta land var en förklarad
men overksam fiende till Preussen, men dess tillit till den öfvermäktiga koalitionen,
på hvilken det ville stödja sig, skulle stå det jdyrt, då Fredrik tillät sig en mängd
rättmätiga, hänsynslösa åtgärder mot landet. Ar 1759 hade han sa när helt enkelt
tagit till fånga hela den mecklenburgska hären, då den räddade sig genom en hastig
flykt till Rugen. An i dag har man i landet icke glömt, hur grundligt den store
Fredrik af Preussen enligt sina egna ord skakat den mecklenburgska mjölsäcken.
Men allt detta var endast nödfallsutvägar, hvarunder konungen led. Det tryck, som
hvilade på honom sa till kropp som själ, gaf sig ock tillkänna i pessimistiska utta-
Världshistoria V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
