Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVOLUTIONENS FÖREBUD.
427
for något slags ansatser till afbetalning af skulder. Sa gick allting, sa länge det
kunde gå af sig själf. »Madame, om det ar möjligt, skall det ske», var Calonnes
till ett ordspråk blifna svar till Marie Antoinette. Men en dag kom, då det icke
vidare var möjligt, ty redan uppslukade räntorna för statsskulden hälfteix af de
ordinarie inkomsterna, och faktiskt lefde man alltid af ett följande års inkomster.
Kommen till detta stadium, föll Calonne — liksom Necker före honom — på
den tanken att med en min af allvar upptaga Turgots ideer och inleda reformer;
därigenom skulle han vinna förtroende hos nationen och lugna den, an en gång
återupprätta den förlorade krediten, och vägen härför ville han bana genom något
slags medverkan af representanter för folket. Denna gång fann man formen härför
genom inkallande af notablerna, 1787.
Det var icke notablerna, som föresväfvat Turgot. Men konungen hade förkastat
Turgots kommunala och provinsiella representationer som en oerhörd nyhet, såsom
ledande till en minskning af
konungamakten.
Notabelför-samlingen däremot var en
historisk institution, och den hade
konungamakten förr kommit
till rätta med. Redan på
1300-talet hade notabelförsamlingar
inkallats, och längre fram,
under 1500-talet, under
Henrik II:s tid, hade man inom
les états généraux, de gamla
franska riksständerna, utvalt
ett antal personer att utgöra
ett rådgifvande utskott,
ungefär som exempelvis i
Tyskland — i Wurttemberg, i
Mecklenburg — på 1500-talet
ur ständerförsamlingar ett
dylikt utskott framgick.
Sedermera hade i Frankrike med
riksständerna själfva äfven
notablerna skjutits åt sidan af
den kungliga absolutismen,
som från Henrik lV:s tid var i ständig tillväxt. Senast hade Richelieu inkallat dem,
men efter hans tid hade de försvunnit. Nu sammanträdde de i Versailles, i början
af ar 1787, mer an 140 man starka. De fleste voro medlemmar af de gamla, härskande
stånden, men dessutom funnos några märer och representanter för bondeståndet;
medlemmarne af det tredje ståndet försvunno emellertid bland massan af prinsar af
blodet, aristokratiska godsegare och prelater. Notablerna hade inkallats i det
egendomliga syftet att medverka till reformer, som gingo emot deras egna intressen. Det
var en vädjan till en insiktsfull och storsinnad allmänanda, som visserligen under
gynnsamma omständigheter kan leda till de bästa resultat, men som i detta fall måste
misslyckas. De franska notablerna skulle bidraga till reformer, som nu äfven
Calonne ansåg vara räddningsmedlen, vara med om skatteprivilegiernas afskaffande och
utsträckningen af la taille till alla samhällsklasser, d. v. s. dess läggande äfven på de
mera bärkraftiga skuldrorna, för att sålunda i tolfte timmen en rättvis fördelning
af bördorna skulle genomföras i Frankrike och staten erhålla en högst väsentlig
tillväxt af inkomster; de skulle också vara med om att inrätta provinsrepresentationer.
Allt detta var reformer, som Turgot först planerat, och han hade därmed framlagt
de enda tankar, som de regeringar, som kommit efter honom och gått andra vägar
an hans, tillegnat sig, sa snart de varit i behof af tankar. Men notablerna hade
nu å sin sida helt andra syften an dem, for hvilka de blifvit inkallade; de ville ej
blott gifva utlåtanden om det, hvarom de tillfrågades, utan de begärde upplysningar,
gjorde spörsmål, anhöllo om detaljerade uppgifter angående den jättelika statsbristen
Samtida karikatyr med anledning af
notabelförsamlingens inkallande 1787.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
