Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
tiden diskuterades i de femhundrades rad lifligt Barras’ afsägelse, då plötsligt Bonaparte
med några grenadiärer syntes i dörren. Nu brast stormen lös. Från alla sidor
skallade ropen: »Ned med diktatorn! Utom lagen! Utom lagen!» Flere störtade i
raseri mot generalen, slogo honom och knuffade honom, tills hans följeslagare
bortförde honom, hälft vanmäktig, l salen fortfor larmet, och man kunde icke komma
till något beslut. Slutligen kastade Lucien Bonaparte ifrån sig insignierna till sin
värdighet som president och lät af soldater föra sig i säkerhet. Utanför stod hans
broder och bearbetade de tillstädesvarande trupperna. En del af dem
förklarade sig för honom, men lagstiftande kårens grenadiärer tycktes obeslutsamma.
Hans öde hängde på ett hår. Hade Jourdan eller Augereau fört de tveksamme mot
Napoleon, sa skulle kanske historiens gång blifvit en annan. I stället uppträdde
Lucien, besteg en häst och förkunnade i egenskap af president i de femhundrades
råd, att därinne hotades majoriteten af en minoritet, besoldad af engelsmännen; den
behöfde truppernas hjälp. Därpå grep han ett svärd, riktade det mot sin broders
bröst och svor, att han ville genomborra det, om han någonsin antastade Frankrikes
frihet. Nu ljödo trumhvirflar, och anförda af Murat ryckte soldater med fälld
bajonett in i salen. Förskräckta flydde representanterna åt alla håll. Statsstrecket
var utfördt.
Nu gällde det att raskt söka hölja det i en laglighetens mantelflik. Lucien Bonaparte
skyndade till de gamles råd, och genom oriktiga meddelanden lyckades han förmå
det besluta att utnämna Napoleon Bonaparte, Sieyés och Ducos till provisoriska
konsuler, att ajournera råden till den 21 februari och att tillsätta ett lagstiftande och
rådgifvande utskott ur sin egen midt. Under tiden hopsamlades en del användbara
ledamöter af de femhundrades råd, hvilka såsom en rensad kammare under Luciens
ordförandeskap vid skenet af tre ljus började sitt sammanträde och fattade ett beslut
af samma innehåll som de gamles — blott med den skillnad, att bägge råden skulle
utse utskott, som skulle handhafva alla ärenden, som angingo allmän ordning,
lagstiftning och finanser, och utarbeta den nya författningen. Detta beslut antogs kl. l
på natten jämväl af de gamles råd, och en timme senare svuro de tre konsulerna
republiken trohet samt lofvade upprätthålla friheten, jämlikheten och det
representativa systemet.
Nationen längtade efter befrielse från den jakobinska minoritetens ok. Den, som
kunde skänka denna, honom hörde framtiden till.
7. Polens andra och tredje delning (1788—1797).
Det en gång lysande och mäktiga Polen befann sig i upplösningstillstånd. Adeln
var innehafvare af all makt, en medelklass saknades, bonden lefde i fattigdom och
beroende. Landets ekonomiska lif behärskades af judarne, och politiskt sedt bildade
riket en adelsfederation, i hvars spets stod en valkonung, som vid sin upphöjelse
högtidligen måste erkänna sin vanmakt. Den faktiskt härskande klassen var ridderlig
och patriotisk, men alltför orolig, nyhetslysten och själfkär, praktälskande och
utarmad samt saknade hållning och sinne for ordning i såväl enskilda som offentliga
förhållanden. Ej underligt, att riket gick alltmer utför i all synnerhet nu, då,
samtidigt med att det själft förföll, Ryssland och Preussen växte upp och Österrike fick
ny styrka. Dessa tre makter underhöllo i Polen partier, som gingo deras ärenden;
mellan dessa sökte patrioterna med den svage konung Stanislaw draga sig fram, tills
de ryckte upp sig och utförde statsstrecket den 3 maj 1791. Dess syfte var att stärka
konungamakten, för att denna skulle kunna värna den nationella enheten och
undertrycka anarkien. Därför bestämdes, att kronan skulle vara ärftlig inom det
kursachsiska huset, att konungen skulle hafva befälet öfver haren, utnämna
ämbetsmännen och ega den verkställande makten, samt att lagstiftningen skulle tillhöra en riksdag.
Till en början tycktes företaget krönas med framgång. Om de nya förhållandena
komme att ega bestånd, betydde det en fullkomlig omhvälfning af ställningen i
Östeuropa, ty en med Sachsen förbunden lifskraftig stat med mer an tio millioner
invånare öfverträffade Preussen i makt och var en naturlig medtäflare till Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
