Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
skildt aftal mellan Berlin och Petersburg, men det underlät icke att vid Neva söka
utverka, att den preussiska andelen skulle blifva sa knappt tillmätt som möjligt. De
bägge grannstaternas afundsjuka mot hvarandra var sådan, att Katarina en tid
funderade på att ej lemna något åt någondera utan behålla hela Polen for egen räkning.
Men emedan hon fruktade, att i sådant fall de fientliga staterna skulle sluta sig
tillsamman och kanske uppgifva kriget mot Frankrike, sa lät hon hellre Preussen få ett
stycke i den öfvertygelse, att Österrike aldrig skulle förlåta, att dess granne ensidigt
finge förstora sig. Katarinas Tankfulla eröfringspolitik gentemot Polen och på
Balkanhalfön möjliggjorde segern for det utmattade, sönderslitna Frankrike.
Sedan kejsarinnan väl fattat sitt beslut, satte hon det snabbt i verket. Den 23
januari 1793 undertecknade hon det delningsfördrag, enligt hvilket Ryssland erhöll
4,000 kvadratmil polskt land med 3l/& millioner invånare, Preussen 1,600 med ll/2
millioner; till den preussiska andelen hörde Danzig,Thorn och Posen. Fördraget inleddes
med den förklaring, att man måste motarbeta jakobinska rörelser, och då en härd
för sådana äfven funnes i Polen, sa hade man nödgats inskrida. För att lugna
Österrike lofvade Preussen att fortsätta kriget mot Frankrike, tills ordningen återställts
och de eröfringar återtagits, som Frankrike gjort. Båda makterna skulle lemna sina
»bona officia» för genomförandet af det bayersk-belgiska bytet. Redan den 14 januari
hade preussiska trupper under general Möllendorf inryckt i den åt Preussen ämnade
delen af Polen. De besatte den utan nämnvärdt motstånd, och af en stor del af
befolkningen hälsades de med glädje.
Själfva delningens faktum, dess hemliga genomförande och de stora landförvärfven,
hvilka vida öfverträffade hvad man befarat — allt detta väckte djup förstämning i
Wien. Kejsaren afskedade Cobenzl och Spielmann, som ledt förhandlingarne med
Haugwitz, och kallade baron Thugut till ledare af utrikesangelägenheterna. Under de
dystraste utsikter började det franska fälttåget 1793.
Det Polen, som ännu återstod, omfattade vid pass 4,000 kvadratmil. Under
påtryckning af det ryska sändebudet och ryska bajonetter framtvangs beslut om en riksdag i
Grodno. Här skulle afträdelserna godkännas. Men riksdagen gjorde ett oväntadt segt
motstånd, som det ryska sändebudet först genom det brutalaste våld förmådde betvinga.
Med förbittring undertecknade ett utskott den 22 juli godkännandet af afträdelsen till
Ryssland; men det uppgaf ej sin fientliga hållning mot Preussen. Ett förvirradt
intrigspel följde, hvari äfven Österrike deltog och som höll på att leda till ett krig
mellan Österrike och Preussen. Slutligen gjorde det ryska sändebudet slag i saken,
i det han lät omringa riksdagens samlingssal med soldater, hindrade dess ledamöter
att aflägsna sig, förklarade deras tystnad för bifall och sa — den 25 september —
af-tvang.riksdagen bifall till delningsfördraget med Preussen. Om dessa händelser voro
ödesdigra for Polen, sa voro de det icke mindre för koalitionskriget mot Frankrike;
det var helt enkelt just till följd häraf, som det misslyckades.
Hvad som återstod af den olyckliga staten måste ingå ett förbund med
Ryssland, måste låta det ryska sändebudet och ryska garnisonen styra och ställa som
dess herrar. Förbittrade beredde sig i stillhet patrioterna att handla. De stiftade
hemliga sällskap med syfte att återupprätta fäderneslandet, medan polska flyktingar
särskildt i Sachsen utvecklade den lifligaste verksamhet. Ryska sändebudet sökte
möta den annalkande faran genom den fordran, att den polska hären skulle minskas
till 15,000 man. Om detta genomfördes, sa vore Polen värnlöst. Det gällde därför
alt bryta lös eller låta all förhoppning fara. Förtviflan skapade handling. I början
af mars vägrade brigaden Madalinski att upplösa sig, i Krakau förjagades den ryska
besättningen, Kosciuszko uppträdde hastigt på skådeplatsen och utropades till
öfverbefälhafvare. Segraren vid Dubienka hade varit med om det nordamerikanska
frihetskriget och där aflagt prof på militär duglighet. Ur förvecklingarne året 1792 hade
han framgått med ofläckad ära; han var hofsam, klok och tapper, fylld af ädla
tänkesätt men hvarken som fältherre eller statsman af någon betydenhet. Med brinnande
ifver kastade han sig in i rörelsen och kallade folket till vapen. Personligen förde
han sina lieväpnade män i striden, en äkta polsk företeelse, kladd i bondedräkt, med
sabeln i ena handen och korset i den andra. Med franska penningar företog han de
nödtorftigaste rustningar, besegrade en rysk afdelning och kom därigenom en svag gnista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
