Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
632 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
vapenstillestånd i Pläswitz, som skulle räcka till 20 juni men förlängdes till den 20
augusti. Denna öfverenskommelse var ett af Napoleons svåraste felsteg och far sin
förklaring i den kraftnedsättning, som var utmärkande både för honom själf och
hans här. Hade han beslutsamt fortsatt sin offensiv, sa hade hans framgång nästan
varit gifven. De allierades styrka hade smält samman, de ledo brist på allt och
kunde ej lida hvarandra. Men om allt detta hade visserligen ej Napoleon noga
kännedom. Hans hopp var att få tillfälle att förstärka sin arme, vinna Österrike
samt skilja Ryssland och Preussen. Men fördelarne af stilleståndet tillföllo icke honom
utan hans motståndare.
De förbundne lyckades förmå Sverige att deltaga i kriget, erhålla subsidier från
England och slutligen
draga Österrike öfver på
sin sida. Metternich hade
stått i oafbruten
förbindelse med de förbundne
och med Frankrike men
alltmer närmat sig de
förra. Nu slöt han med
dem fördraget i
Reichenbach, hvilket innehöll
den viktiga
bestämmelsen, att Österrike skulle
förklara Frankrike krig,
om icke Napoleon
antoge de villkor, som man
skulle erbjuda honom.
Dessa voro förmånliga
för Napoleon, men han
afböjde dem, hvarefter
Metternich utsatte den
10 augusti som sista
dag för den ytterligare
frist, som lemnades
honom. Med feberaktig
spänning räknade man
under den afgörande
dagen timmarne och
minuterna. Då det blef natt
och klockan slog tolf,
lågade på bergen
eldsignaler upp för att gifva
tillkänna, att svärdet nu
skulle bringa afgörandet.
Den 12 utfärdades
Österrikes krigsförklaring.
Till Europas lycka hade
Napoleons halsstarriga
storhetsvansinne
hindrat honom att finna sig
i den förändrade
situationen. Ingen gladde sig
häröfver i högre grad
an de preussiska och
tyska patrioterna.
Theodor Körner besjöng i
eldande strofer kampens
lidelse, Max von
Schen-kendorf gaf ord åt
längtan efter återställandet af det gamla rikets härlighet, och Ernst Moritz Arndt diktade:
»Den Gud, som järnet växa lät, vill ej af slafvar veta».
På alla håll .företogos rustningar, mest i Preussen. Då kriget ånyo utbröt, hade
det 271,000 man under vapen, och under årets lopp bragtes arméen upp till 300,000
man. Preussarne voro alltså faktiskt ett folk i vapen. Väldiga härmassor ryckte i
fält. Ryssland uppställde 184,000 soldater, Preussen 161,000, Österrike 127,000; med
inberäkning af de mindre kontingenterna räknade man öfver en half million krigare
och 1,380 kanoner. Därtill kommo reserver och Österrikes trupper i Italien. Men
Napoleon hade å sin sida uppställt 700,000 man, låt vara delvis underhaltigt folk.
För de militära operationerna uppgjordes i Trachenberg en plan — måhända
kompletterad i Reichenbach. Tre harar skulle bildas: den största, den s. k.
hufvud-armeen, i Böhmen under österrikisk ledning, en andra i Mark-Brandenburg under
den svenske kronprinsen Karl Johan och en tredje, svagare, i Schlesien under
preussiskt befäl. En drabbning skulle man blott inlåta sig på, om man vore afgjordt
öfverlägsen. Om fienden kastade sig öfver en arme, skulle denna vika men de öfriga
raskt rycka fram. Napoleon beslöt att stödja sig på Elbelinien med dess fästningar,
300,000 man skulle hålla sig beredda i Schlesien och Sachsen, och af dem skulle
110,000 man företaga .en sidostöt mot Berlin. Han afstod alltså från en snabb
offensiv i stor stil. Den unge segraren vid Marengo skulle handlat annorlunda.
Den böhmiska arméen bragtes upp till en styrka af öfver 250,000 man; den bestod
utom af österrikare äfven af ryssar och preussare. Öfverbefälet gafs åt
Schwarzenberg, i hvars högkvarter äfven de tre monarkerna befunno sig. Då han handlade
Theodor Körner.
Teckning af Emma Körner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
