Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. De gamla makternas sammanstörtande i Centraleuropa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
H. ULMANN, EUROPA UNDER REAKTIONENS TIDSÅLDER.
Barrikad på Alexanderplatsen i Berlin den 18 mars 1848.
Samtida kolor. litografi.
Men Fredrik Wilhelm var illa vägledd i djupet af sitt vacklande sinne och äfven
af sin utrikesminister Heinrich von Arnim, då han ville på detta sätt bereda den
inre jäsningen en yttre afledare. Hofven hade nog ingenting haft emot att söka
stöd hos ett starkt Preussen; men gentemot en revolutionärt förlamad stat visade
de sig, ehuru i början tillmötesgående, snart så mycket mer kallsinniga, som
Österrike den 24 mars hänvisat till den förbundsmässiga vägen, som likaledes
framhållits af Bayern. Med regeringarnes ogillande sammanföll från alla sidor
demokraternas förbittrade hån. Motsägelser på en gång af partikularismens och
frarnåt-sträfvandets makter tvungo alltså till en afvaktande hållning. Äfven i Preussen funno
sig de upprörda massorna långtifrån belåtna med hvad som dittills lofvats.
Utskickade från Breslau och andra håll fordrade omedelbart en konstituerande
församling, bildad genom allmän rösträtt. Det är grefve Arnims förtjenst att
gentemot sådant påträngande hafva häfdat rättsutvecklingens kontinuitet, icke genom
det omöjliga upprätthållandet af den förenade ständerlandtdagen utan genom att
förelägga denna att besluta om vallagen för en allmän konstituerande
nationalförsamling. Samtidigt måste man dock genom kabinettsorder lofva, att
representationen skulle byggas på direkta val utan hänsyn till religion och hafva till uppgift att
åstadkomma en konstitutionell författning på de bredaste grundvalar. Till de liberala
grundvalarne för den nya representationen kom löftet att låta den stående hären gå
ed på denna författning. Grefve Arnim, som utverkat så mångtydiga löften,
efterträddes redan den 29 af en väsentligen liberal ministär under Ludolf Camphausen,
hvilken genast förklarade sig ansvarig. Den andra förenade landtdagen, som
sammanträdde den 2 april, ej blott antog den på allmän rösträtt hvilande vallagen för
den församling, som skulle bestämma författningen och tills vidare tillvarataga
riksständernas myndighet, utan uppställde äfven full tryckfrihet, församlings- och förenings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
