Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Fransk-tyska kriget 1870-1871.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 TH. V. HEIGEL OCH W. HAUSENSTEIN, NATIONALITETSRÖRELSENS TIDSÅLDER.
Plan öfver slaget vid Sedan med de båda arméernas ställning
den l september 1870.
- »Det är som en dröm», skref konung Wilhelm till sin gemål, »äfven om man
sett det upprulla sig, timme efter timme.» -
»Hvems värja har Ni öfverlemnat, Frankrikes eller kejsarens?» frågade Bismarck
i slottet Donchery de franska fullmäktige. - »Kejsarens», skyndade sig Castelnau,
Napoleons adjutant, att svara. - »Nåväl», sade Moltke, »om Frankrike behåller
värjan i sin hand, måste vi till vårt eget skydd fordra de strängaste betingelser.» -
Kriget blef alltså fortsatt äfven efter katastrofen vid Sedan, men de franska
bärarne kämpade icke vidare under napoleonska örnar. Vid underrättelsen om de
senaste händelserna utbröt revolution i Paris. Den 4 september dekreterades
Napoleons afsättning och utropades republiken. En »nationalförsvarsregering» insattes
med guvernören i Paris, general Trochu, i spetsen. Jules Favre öfvertog ledningen
af de utrikes angelägenheterna, Léon Gambetta inrikesministeriet. Lagstiftande kåren
upplöstes, senaten afskaffades, och val till en konstituerande nationalförsamling
ut-skrefvos till den 16 oktober. Detta kom dock icke till utförande, ty redan
dessförinnan var hufvudstaden innesluten och ungefär en tredjedel af riket besatt af fienden.
Den provisoriska regeringen utvecklade en handlingskraft och stridsifver, som
väl motsvarade fiendens hjältemod. Till en början försökte den sig med diplomatiska
medel. Den riktade en rundskrifvelse till de neutrala makterna, i hvilken den
kastade hela ansvaret för det olycksaliga kriget på den afsatte kejsaren. Frankrike
borde ej få lida för en tvångsherres skuld, Frankrike skulle alltså icke afstå en
fotsbredd land eller en sten af sina fästningar. Man ville glömma, att lagstiftande
kåren nästan enstämmigt och senaten faktiskt enstämmigt fordrat krig med Preussen
och att pressen stämt in med lidelsefull våldsamhet. Huru hade icke Jules Favre
dundrat mot Tyskland och yttersta vänstern jämställt Sadowadagen i nationell skam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
