Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Bismarcks afgång och följderna däraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BISMARCKS AFGÅNG OCH FÖLJDERNA DÄRAF.
481
Kejsar Wilhelm I
på sin dödsbädd.
Målning af Anton v. Werner. Med
tillstånd af Fotografiska Sällskapet, Berlin.
börsar. Detta kunde icke blifva utan inverkan på Bismarcks ställning i det inre.
Sedan krisen 1878 förfogade han icke vidare öfver någon fast majoritet i riksdagen.
Såsom förut visats, hade han först gjort försök att samarbeta med centern. Men
trots regeringens eftergifvenhet i kyrkliga frågor hade detta parti dock ej visat
något tillmötesgående, vare sig det gällde att stärka krigsväsendet eller att på en
sund basis ordna rikets finansväsen. Lika litet kunde den preussiska regeringen
räkna på centerns bistånd i den allt skarpare striden mot de storpolska Sträfvandena
i konungarikets östra provinser. Valen 1887 gåfvo emellertid de konservative och
nationalliberale majoritet, och kanslern sökte nu att varaktigt stödja sig på dessa
båda partier. Det så kallade »kartellet» skulle nu göra det möjligt för honom att
föra en konsekvent politik, men konservative och liberale stodo dock långt ifrån
hvarandra i viktiga frågor, framför allt af kulturell natur, och de längst till höger
stående konservativa elementen voro från början fientligt sinnade mot kartellet.
Den store kanslerns hufvudsakliga stöd i detta svåra låge var det obetingade
förtroende han åtnjöt hos kejsar Wilhelm I. I sällsynt kroppslig och andlig hälsa
hade denne uppnått det nittioförsta lefnadsåret, då han nu afsomnade, den 9 mars
1888. I alla tyskars ögon hade den ärevördige, rättframme och oegennyttige
åldringen framstått som den naturlige representanten för den nya enheten, och hans
likfärd i Berlin tog också formen af en storartad hyllning af alla tyska furstar och
stammar. Med hans bortgång syntes en epok afslutad och en ny begynt. Den nye
kejsaren Fredrik III hade som kronprins alltid hyllat en liberal åskådning, och
därför väntade nu många en fullständig systemförändring och Bismarcks omedelbara
entledigande. Men kejsar Fredrik var, när han tillträdde styrelsen, redan märkt af
döden och hade efter läkarnes utsago endast några veckor kvar att lefva. Och äfven
om så ej varit, kan det betviflas, om han skulle hafva uppfyllt de förväntningar,
som de liberale ställde på honom, ty han var mycket mer än sin fader öfvertygad
om storheten och betydelsen af kejsarens ställning. Under sin korta regeringstid
Världshistoria VL
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
