Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Striden om herraväldet i Östasien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VARLDSSTATSSYSTEM.
Baikalsjön måste passeras med fartyg, emedan sträckan på sjöns sydsida till följd
af de stora tekniska svårigheterna ännu ej var fullbordad.
De farhågor, som uppväcktes genom den sibiriska järnvågens fullbordan,
tillströmmandet af ryska kolonister, förstärkandet af Rysslands östasiatiska trupper och flotta -
allt detta dref de japanska statsmännen att ofördröjligen gå till handling. I augusti
1903 öppnade Japan underhandlingar med Ryssland om Mandschuriets utrymmande
och Koreas betryggande mot ryskt inflytande; ty redan hade en plan yppat sig att
utvidga järnvägen i Mandschuriet genom en sidolinie till Söul och den koreanska
hamnen Masampo. Däremot ville Ryssland icke tillstädja japanerna att militäriskt
besätta några platser i Korea, och för att betrygga förbindelsen mellan dess
östasiatiska hamnar
Vladivostok och Port Arthur
fordrade det
obegrän-sadt fri skeppsfart
genom Koreasundet. Det
yttersta, som Ryssland
ville medgifva, var
fasthållandet af en neutral
zon i Korea; norr om
denna skulle det ryska,
söder därom det
japanska inflytandet vara
förhärskande. Om
denna zon kunde man
dock icke komma till
enighet. Japanerna
sågo tydligt af dessa
underhandlingar, att de
icke skulle kunna
drifva sina kraf igenom
på fredlig väg. Därför
uppställde de i januari
1904 det ultimatum,
att Ryssland skulle
utrymma Mandschuriet
och öppna det för alla
nationers handel samt
erkänna Japans hege-
Alexej Nikolajevitj Kuropatkin,
öfverbefälhafvare för de ryska
stridskrafterna.
moni i Korea. Att
tsaren skulle antaga dessa
fordringar, kunde
naturligtvis ej tänkas, då
detta skulle hafva
inneburit ett
uppgifvande af alla de
positioner man vunnit under
det sista årtiondet. Då
japanerna ej erhöllo
något svar på sina
fordringar, förklarade
markis Ito
Underhandlingarne för afbrutna, och
det japanska
sändebudet lemnade
Petersburg. Därmed hade
krigstillstånd inträdt
mellan de båda
makterna, om också ingen
formlig krigsförklaring
följde.
Japan hade under
dessa underhandlingar
rustat med största ifver
för att vara beredt i
händelse af en
sammanstötning. Däremot
synes man i Ryssland icke hafva tagit Japan på fullt allvar. Man kunde här icke
föreställa sig, att en jämförelsevis liten asiatisk stat skulle våga att börja krig med
det väldiga ryska riket. Därför var man i Ryssland fullständigt oberedd, och
hvarken här eller flotta befann sig i det skick, som fordrades för en framgångsrik
krigföring. Icke ens det japanska sändebudets afresa från Petersburg var nog för att
öfvertyga de ryska statsmännen om situationens allvar; annars skulle den ryska
flottan i Östasien icke så sorglöst hafva blottställt sig för japanernas angrepp.
Redan den 3 februari 1904 blefvo de i Port Arthurs hamn liggande krigsskeppen
oförmodadt angripna och delvis illa åtgångna af japanska torpedbåtar; de återstående
instängdes i hamnen. Äfven Vladivostok blockerades af den japanska flottan.
Därmed voro de ryska krigsfartygen i Östasien försatta i overksamhet, och japanerna
hade beredt sig möjlighet att utan fara föra större truppmassor öfver hafvet.
Därefter ryckte de från Korea in i Mandschuriet. Ryssarnes försök att hejda fienden
vid gränsfloden Jalu misslyckades. Efter åtta dagars strid tvungo japanerna den
ryska hären till återtåg, och nu kunde de obehindradt besätta hamnstaden Dalny
och innesluta fästningen Port Arthur. General Nogi ledde belägringen utaf den af
Stössel försvarade fästningen. Den första japanska arméen under general Kuroki
inträngde vidare i Mandschuriet för att hindra den ryska hufvudhären att undsätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
