Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Europeisk expansion i det förflutna och det närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUROPEISK EXPANSION I DET FÖRFLUTNA OCH DET NÄRVARANDE. 613
ur hvilka det torde blifva lika svårt att en gång aflägsna europeisk anda, som det
var att utplåna den romerska rättens anda ur medeltidens och renässansens
europeiska rättsformer.
Men nästan ännu mera betecknande synes det, att äfven i fråga om staternas
författningsskick den nyare europeiska politikens anda verkat och verkar expansivt,
ty här liksom vid den intellektuella processen är det fråga om en expansion, som
försiggår nästan utan allt våld endast på grund af inre öfverlägsenhet.
I gången af den europeiska subjektivismens praktiska inre politik kan man
urskilja två stora rörelser: liberalismen och demokratismen. Den förra är till god del
egentligen ett resultat af den föregående individualistiska kulturens tidsålder i det
sextonde till det adertonde århundradet; ty liksom staten i många hänseenden
uttrycker ett bestående kulturlifs yttersta blomstring och högsta sammanfattning, så
pläga politiska erfarenheter omsatta i system och som tidsströmning icke löpa fullt
parallellt med de kulturåldrar, hvilkas karakteristikum de äro, utan komma liksom
på efterkälken, ja, stundom först komma efter liksom på egen hand.
Liberalismen hade i grund och botten sina rötter i dessa den individualistiska
kulturens naturrättsliga läror, som utvecklat sig sedan det sextonde århundradet.
Liksom dessa såg den i staten ett kompositum af ett antal likaberättigade individer,
hvilka hvar och en borde fördragsmässigt erhålla samma rätt. Den kom därför att
ställa statsmakt och statsborgarskap i inbördes motsättning och förband bägge genom
en fördragsmässigt garanterad representation af statsborgarne. Denna representation
framträdde i ett parlament eller i ett system af två parlament, hvilkas medlemmar
valdes af de i den fullt stilriktiga valordningen principiellt likaberättigade
statsborgarne, äfven om det till en början ofta förekom en plutokratisk modifikation af
detta system. På detta sätt uppstod, hvad det kontinentala Europa angår, den
välbekanta författningstyp, som framträder i kartorna under förra hälften och i den
konstitutionella monarkien eller republiken under den andra hälften af nittonde
århundradet och tiden rörde sig länge i den uppfattningen, att detta system utgjorde
en efterbildning af den engelska författningen. I vad mån detta var fallet eller icke,
kan här icke utredas; visst är, att ett sådant individualistiskt statssystem icke täckte
tidens subjektivistiska tendenser och att dess införande därför i grund och botten
ingenstädes verkat tillfredsställande, så mycket det än öfverallt medförde nya
förhållanden och framför allt en slutuppgörelse med den i politiskt hänseende samt i
fråga om samhällsrätt och samhällsmoral medeltidsmässiga världen, hvarhelst en
sådan ännu fortbestod.
Subjektivismens egentliga politiska system, sådant det än i dag i många
hänseenden endast fragmentariskt utbildats och först långsamt håller på att utformas, är
demokratismens, om det är tillåtet att upptaga ett först i England prägladt ord utan
att därmed - rent af med återgång till den grekiska urbetydelsen - närmast mena
något annat än ett system, som är grundadt på individen som en mikrokosm af
särskilda rättigheter. Ty det är härvid det karakteristiska, att denna statsuppfattning
utgår från den politiska individen, statsborgaren, icke som bärare af lika rättigheter
och följaktligen politiskt indifTerent urelement i all författningsbildning utan rakt
tvärtom från hans olikartade beskaffenhet. Om något så hade individens sedliga
och religiösa frihet klargjorts af den subjektivistiska tidsåldern, som just därigenom
upphöjt honom till subjekt. Denna frihet borde nu också blifva praktiskt gällande,
så långt de andras i lika grad berättigade subjektiva frihet det medgaf; skedde så,
blef resultatet ett inveckladt system af i hvarandra ingripande friheter och rättigheter,
bördor och plikter, och det framträdde en statsbyggnad, som från det breda
fundamentet af familjelifvet, så vidt det hade att göra med offentlig rätt och sed, och af
det kommunala bygdelifvet, det lokala stads- och provinslifvet liksom af lifvet i stora
sociala halfoffentliga associationer organiskt uppsteg till den högsta vare sig
monarkiska eller republikanska spetsen. Därmed utvecklade sig ett statsideal, i och enligt
hvilket folket faktiskt härskade men icke folket såsom summan af individer utan som
organiskt uppdelad massa och i hvilket den enskilde framträdde icke som likartad
kontribuent och rättsinnehafvare utan som mycket olika utrustad bärare af plikter
och rättigheter alltefter den allmänt mänskliga, yrkesmässiga och sociala ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
