Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
den blef politiker, och han kan ej förr åter bli sig sjelf, än
då vi icke mer ha någon politik.
Då den moderne skalden blott hade att skildra state
borgaren, så kunde han, äfven i dramat, endast framställa
staten, men den fria individualiteten kunde han blott för
tanken antyda. Staten var ju det verkliga, fasta och färg-
saftigt för handen varande, individualiteten det tänkta, form-
och färglösa, obefintliga; alltså kunde individualiteten blott
för tanken, men icke för den omedelbart förnimmande känslan
framläggas. I dramat får dock ingenting af det kombinerande
förståndet ligga blottadt; skaldens afsigt måste helt och hållet
uppgå i känslan och ytterst meddelas genom känslans omedel-
baraste meddelningsorgan, sinnena. I dramat blifva vi ve-
tande genom känslan; förståndet säger oss blott: så är det,
känslan: så måste det vara. För den dramatiske skalden är
derför redan sjelfva valet af handling en hufvudangelägenhet,
och dervid befattar han sig icke med någon moral, utan all
moral beror just på handlingens rättfärdigande ur den ovil-
korliga menskliga känslan. Förstånd och känsla förmedlas
genom fantasien, hvilken ger den enda bild af företeelserna,
som känslan kan fatta; i skaldens hand blir denna bild —
då företeelserna af honom sammanträngas och »förtätas> —
ett under. Det poetiska undret skiljer sig deruti från det
religiösa, att ingen vigt ligger på att det skall tros, utan
blott att det skall fattas af känslan. Liksom handlingarna,
så skola ock deras motiv komma fram och göras åskådliga;
och liksom de förra så skola ock de senare »förtätas» och
»förstärkas» — hvilket icke vill säga, att flere smärre motiv
fogas till hvarandra, utan tvärt om att flere motiv uppgå i
ett enda stort.
Men formen för ett så beskaffadt drama kan omöjligen
vara det blotta, förmedlade och betingade, från känslan ab-
straherade, skiljande och kombinerande och dertill alldeles
konventionella ordet, utan detta måste förena sig med ett
annat element, nemligen samma qvinliga element, ur hvars
modersköte — >»den . urmelodiska uttrycksförmågun> — be-
fruktadt af de utom liggande, verkliga föremålen, ordet och
ord-språket framgått, på samma sätt som förståndet framvuxit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
