Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
ur känslan. Liksom Oidipus, som var född af Iokaste, med
Iokaste aflade Antigone, så skall ordet, ursprunget ur tonen,
sjelft å nyo befrukta den samma. —
Sedan Wagner nu, så att säga, fört qvinnan (musiken)
och mannen (dikten) fram till brudpallen, företager han sig
i tredje delen, »Dichtkunst und Tonkunst im Drama der
Zukunft», att sammanviga dem.
Skalden — så heter det här — har hittills åt två sidor
försökt att stämma förståndets organ, det absoluta ord-språket,
till det känslouttryck, i hvilket det skulle vara honom be-
hjelpligt att meddela sig till känslan: nemligen åt rytmikens
sida genom versmåttet, åt melodikens sida genom rimmet.
Det förra hade hos grekerna utbildat sig på naturligt sätt,
men missförstods och eftergjordes af de moderna germaniska
folken, för hvilkas språk det icke passade utan förblef främ-
mande och onaturligt. De romanska folken åter betecknade
versen genom ett lika godtyckligt medel, slutrimmet, hvilket
icke hade någon ringaste inre nödvändighet utan blott verkar
genom sin enformigt återkommande, sinliga klang. Å sin
gida hade den musikaliska melodien, sedan hon blifvit med-
veten om sin på den absoluta musikens fält förvärfvade skick-
lighet till oändligt känslouttryck, icke troget beaktat ord-
versen, utan satt sin uppgift uti att alldeles för sig, såsom
sjelfständig sångmelodi, uttala ordversens känsloinnehåll i dess
vidsträcktaste allmänhet och dertill i en speciel, rent musi-
kalisk fattning, till hvilken ordversen blott förhöll sig så
som den förklarande underskriften på en målning. Bandet
mellan melodi och vers låg — så snart icke den senare rent
af söndertuggades i sångarens mun — i språkaccenten. Glucks
bemödande gick ut på att rättfärdiga den melodiska accenten
genom språkaccenten. Men härvid upphäfde han versens egen
accent och förvandlade versen i prosa, i retorisk fras.
För att genom språket kunna verka på känslan måste
vi först ur ordfrasen utsöndra allt det, som blott är organ
för förståndet; vi måste sammantränga innehållet till ett rent
menskligt, för känslan fattbart, och gifva detta innehåll ett
lika sammanträngdt språkuttryck, i det vi höja de nödvändiga
accenterna i det upprörda talet — medelst deras täta när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
