Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
bene: Man behöfver derför icke förkasta Wagners modulation,
som ofta är af principielt intresse (se nedan).
Det berättas om Lully, franska operans förste reformator ",
att han lärde sig sina libretter utantill och deklamerade dem
oupphörligt, innan han slutligen vågade öfversätta dem i mu-
sik — ett förfarande, som vittnar om den bestämmande magt,
texten egde redan för Lully. Föga mindre slafvisk är Wag-
ner i sin bokstafstolkning, sin detaljerade texttrohet, som ofta
förvillar honom så, att han icke ser skogen för idel träd.
Han förebrår andre tonsättare, att de endast ge uttryck åt
den allmännaste känslostämningen i en vers, men sjelf för-
gäter han allt för mycket denna allmänna känslostämning,
hvilken stundom är den enda motiverade och till och med
kan stå i strid med sjelfva textorden. Icke är man alltid
glad, derför att man säger sig vara det, icke är man alltid
lyeklig i tanken på en förgången lycka, tvärt om kan ut-
talandet af ordet »lycka» — i sig sjelf ett så härligt ord —
ske med den bittraste smärta. När vid repetitionen till
Glucks opera Iphigénie en Tauride någon anmärkte, att alt-
violernas oroliga figurer icke öfverensstämde med Orestes ord:
>Lugnet återvänder i mitt hjerta», så utropade tonsättaren:
»Han ljuger, han ljuger, han har ju dödat sin mor!» Så tol-
kade Gluck psykologiskt efter andan, icke efter bokstafven.
Men Wagner deremot tyckes stundom förutsätta, att man icke
kan uttala ett ord utan att med tanke och känsla uppfatta
dess betydelse. När t. ex. i hans musikdramer talas om glans,
prakt, ära och dylika begrepp, så åtföljas de ofta af en tri-
umferande tongång, utan afseende på om en sådan står till
sammans med den tillfälliga och motiverade stämningen hos
den person, som uttalar dessa ord. Ej sällan ordentligt vim-
lar det af exempel på en dylik musikalisk tolkning efter »rot-
stafvelser» i stället för efter andan i det hela. Denna ytliga
tolkning bevisar äfven ännu en sak, nemligen att Wagner, i
trots af sitt stolta anspråk på att vara känslans återställare
i vår förståndsmessiga tid, i sitt musikaliska skapande åtmin-
+ Att han icke är dess skapare, har nyligen Arthur Pougin upp:
visat (Les vrais créateurs de P’opéra frangais, Paris 1881).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
