Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
föredöme skall allt mer omöjliggöra den tanklösa likgiltig-
heten i valet af texter, som fordom oftast utmärkt herrar
kompositörer; Wagner har alltid i sina egna libretter efter-
sträfvat konseqvent motivering, allmänt menskligt tilltalande,
ideelt innehåll och nationel färg, och derför gör efter be-
kantskapen med Wagner ett sådant romaneskt qvasihistoriskt
sammelsurium, som t. ex. libretten Karpaternas ros, i dubbel
mån intrycket af en barnslig andehviskning från längesedan
graflagda mormödrars dagar. Wagner for redan på 40-talet
som en åska tvärt igenom dylika mormorsideal, och ända ned
till öfversättares textbehandling och sångares uttal och frase-
ring hafva blixtarne sedermera verkat brännande och rensande.
Men om än Wagner onekligen är minst lika stor libret-
tist och regissör, som han är musiker, så bar han dock äfven
i rent musikaliskt afseende en alldeles speciel betydelse, och
denna hufvudsakligen af en art som enligt min tanke i all-
mänbhet är allt för litet framhållen, nemligen för utvecklingen
af den musikaliska harmonien. Jag beträder här ett fält,
som för en stor del af mina läsare torde vara mindre bekant,
och får således icke förlora mig för mycket i tekniska detaljer.
Ett anförande ur O. Hostinskys Die Lehre von den musika-
lischen Klängen (Prag 1879) skall emellertid må hända kunna
gifva äfven den oinvigde åtminstone en aning om den högst
vigtiga frågan. Dessförinnan blott några orienterande ord.
I omkring trenne årtionden hafva pågått lifliga bemö-
danden att ställa den musikaliska harmoniläran på verkligt
vetenskaplig grund i stället för den lösa empiriska botten, på
hvilken hon förut i allmänhet var baserad, och dessa bemö-
danden hafva vunnit i styrka genom det allt mer växande
behofvet att förklara nyare tonsättares harmonisering, för
hvilken den äldre teoriens måttstock icke längre vill räcka
till. Dessa sträfvanden utgöra ett intressant ehuru mödosamt
pålningsarbete, i hvilket man kan säga, att tre olika ingeniör-
skolor försökt sina krafter. Den första (Richter, Dehn m. fl.)
har ej väsentligen öfvergifvit den forna, mera traditionella än
rationella ståndpunkten, som på sin tid representerades af
Gottfried Weber; denna praktiska skola kan hafva egt vissa
pedagogiska förtjenster, men bar ej egentligen riktat veten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
