Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förskräcklig vinter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
sina penningar och sköt sig. Den tredje var en flicka. Hon
tog sitt arv och satte sig själv under förmyndare. Hon blev
sedan lärarinna vid Musikaliska Akademien i pianospelning.
En dag, när jag passerade torget i Umeå, blev jag förvånad
att se det fullt av hästar och skrindor. Jag frågade, vad detta
betydde och fick till svar, att ett fartyg med last av mjöl,
destinerat till Luleå, hade för isens skull varit tvunget att gå
in i Sundsvall, och nu var denna karavan på väg från Luleå
till Sundsvall för att hämta mjölet. Man kan lätt begripa, vad
mjölet skulle kosta, innan det på så sätt kom till Luleå.
Den vintern rådde i Väster- och Norrbotten verklig
hungersnöd, och många förgingos av hunger, icke direkt, så att de
svulto ihjäl, ty de åto ju barkbröd och annat sådant, men på
så sätt, att de dukade under för den s. k. hungertyfusfebern,
som härjade på ett förfärligt sätt. Själv jordfäste jag på en
söndag 15 lik efter personer, av vilka 14 dött i hungertyfus.
Under dessa bistra tider fick jag från häradshövding
Oden-crantz i Jönköping 600 kr., insamlade inom Jönköpings
missionsförening, för att utdelas till nödlidande kristna. Någon
tid därefter fick jag från tidningen Väktaren för samma
ändamål 2,000 kr. Jag blev naturligtvis mycket glad, gick genast
till min vän handlanden Ssedén, som kände hela Västerbottens
befolkning. När jag berättade, vad som hänt, blev också han
mycket glad, och nu skulle vi taga reda på de troende, som
ledo nöd och svulto. Men detta var lättare sagt än gjort. Det
var i hela Västerbottens län icke möjligt att få reda på en
enda sådan. Vi blevo naturligtvis högst förvånade, när vi
gjorde denna upptäckt. Men Gud hade endast genom detta
bevisat, att han håller ord och drager försorg om de sina
även i nödens tider. Vi träffade visserligen på åtskilliga, som
mänskligt sett skulle ha råkat i verklig nöd, om icke vi med
våra gåvor hade kommit emellan, men som sagt, några, som
voro i sådan nöd, att de behövde svälta, träffade vi icke.
Den förfärliga tyfusfebern skördade sina offer icke endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
