Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Resan 1874. -- »Romerska Dagar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rom den 17 april 1874.
Käre Sven!
I morgon bittida lämnar jag Rom, icke utan saknad, ty de
dagar jag här tillbragt räknar jag till de lyckligaste
och mest minnesrika i mitt liv. I morgon far jag till
Neapel, för att som hastigast se museet därstädes och
leva ett par dagar i Pompeji. Därefter hemreser jag över
Florens och Venedig, där jag väl torde inträffa under
någon av de sista dagarna i maj. – – –
Jag är fulladdad med minnen och små studier på egen hand
från den antika konstvärlden, ty ehuru min tid här varit
alltför knapp för att inlåta sig på allvar med de trolska
tingen, har jag dock dragit största möjliga vinst av
varje dag och nästan av varje timme, och därigenom har
jag varit i stånd att se mycket och ofta återse vad som
mest fängslat mig. Men följden härav är, att jag för att
varda kvitt denna ungdomskärlek, antiken, som jag nu, så
att säga mot min vilja, förnyat bekantskapen med, måste
skriva en liten samling skisser, när jag kommer hem. Men
tror du, att de praktiske göteborgarne kunna hava
ringaste lust att läsa något slikt? Vad fråga de efter
Juno och Afrodite, Antinous och Psyke? Lyckligtvis har
jag till deras förfogan något, som även i en köpmansstad
kan finna läsare, nämligen ett kapitel om de romerska
kejsarebilderna, med återblick på de pikantaste sakerna i
Roms kejsarhistoria, samt ett annat kapitel om legenderna
rörande Petrus och Paulus i Rom, i vilket jag får tillfälle
att skildra mycket av de märkligaste tavlorna, som det
forna och det nuvarande Rom har att bjuda på. Nästan med
tungt hjärta säger jag nu farväl till den härliga staden,
där jag skiftesvis njutit av naturliv, folkliv och
konstliv, där Albanbergen med sin romantiska natur,
Kampagnan med sin stolta ödslighet, de vänliga människorna
i folkkvarteren, de minnesrika byggnaderna och till sist
den ur marmorn utgångna, tysta och ovanskligt sköna
befolkning, som har sitt hem på Kapitolium, i Vatikanen
och i den krans av villor, som slagit sig kring staden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
