- Project Runeberg -  Viktor Rydberg, hans levnad och diktning /
457

(1913) Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Poetisk glansperiod 1875-1882 - Dikter 1881-1882

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

elände, och hans skildring har en kraft som han själv
häpnar över och som skulle kommit mänskliga hjärtan att
brista av ve - den stackars munken Cosmos skälver,
gråter, smuttar till tröst ur bägaren och håller slutligen
för öronen - möter honom från den djävulska skaran
endast hånlöje. Den forne serafchefen klappar honom på
axeln och säger honom, att det var en klen predikan, ty
mänskligt språk kan lika litet tydliggöra demonernes forna
härlighet som deras kval efter fallet.

Då Damianus slutat, tvingar han Cosmos, som suttit
vid bägaren, att predika, såsom i sin egenskap av
halvförfallen munk mer passande att orda för sällskapet.
Cosmos fruktar, att hans tunga skall lalla av det starka
vin han fått, men hans hjärta ropar: tala du - som det
så ofta gör även i oträngt mål - och han stiger upp.

Han predikar.

Han vet ej, vad åhörarne sakna från den himmel de
förlorat, men ack, han vet vad de sakna emedan de
ej äro människor. De sakna vinet, skönheten, hoppet om
den växande gossen, kärleken till den knoppande ungmön,
svärmeriet, vänskapen, de ömma bekymren, den stärkande
sorgen, det lycksaliggörande hoppet om återseendet med
kära vänner (och förgångnas dimmor, drömmar?), det ljuva
deltagandet, det att kunna blanda tår med tår och le med
de glada. Varför de sakna detta, vet han icke, ty Gud
är så god mot alla. Men ha de därom en annan mening,
vill han icke döma därom, ty grunderna därför begriper
han icke, men de som till olycka för sig själva fått en
annan mening, deras trots förstår han, deras trots skulle
han i samma villfarande predikament dela, deras trots har
något stort, och han skulle önska, att sådana trotsare
komme till insikt och frälstes, på det de fege, de som
aldrig trotsa, de som smeka och lovsjunga tyranner, må,
men blott för ett ögonblick, känna en skugga av de
stackars djävlarnes ve, ty denna skugga kan göra dem
till modige män. Men kunnen I demoner icke älska, så
försöken ändå, trots omöjligheten. Viljen I hata Gud
och människorna, så försöken ändå att ha medlidande med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:25:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/warburyd/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free