Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inledning.
Under frihetstiden och den gustavianska perioden, då artisterna
åter samlades i hemmet, befästes allt mera det franska inflytandet.
»Frihetstiden alstrade icke någon konst, som i djupare mening kan
kallas svensk, så ej häller den gustavianska.» Namn som Karl
Gustaf Tessin, Hårleman, Taraval, Karl Gustaf Pilo, Adlercrantz,
Lorentz Pasch, Pehr Krafft, Hilleström, Bouchardon, L’Archeveque,
Desprez - alla utgångna ur fransk skola - äro härvidlag kännetecknande.
Den sympati för antiken, den renässans af den klassiska forntidens
smak, som börjar vakna i Europa mot slutet af seklet, äger
en af sine främste målsmän i den store svenske bildhuggaren Sergel,
vid hvars sida stå den här födde Louis Masreliez och konsttänkaren
Ehrensvärd, hvilken just af de båda föregående leddes till studiet
af antiken. Sergel hemkallas från Italien af Gustaf III, dock till
sin och konstens skada, just då han står i begrepp att på klassisk
botten utveckla sig till full själfständighet. Under gustavianska
tiden nämner för öfrigt konsthistorien ett namn, som mer än någon
annans representerar ett ursprungligt konstnärssnille, »häradsmålaren»
och torparen Pehr Hörberg. Tyvärr leddes hans konst af
förhållandena mera åt »stora ämnen» än dit hans anlag pekade:
åt en genre, beslägtad med den nederländska; äfven han blef trots
sin aflägsenhet från den stora konstens verkstäder ingalunda opåverkad
af den franska smaken, än mindre af den antikiserande.
Motsvarande de fosforistiska och götiska rörelserna inom litteraturen
vid början af vårt sekel vaknar äfven inom konsten en
romantisk och en »fornnordisk» riktning. Fahlcrantz, »en romantiker
före romantiken», och Laureus representera den förra, målaren
Sandberg och skulptören Fogelberg den senare, under det att den
»akademiska», antika riktningen har sina målsmän i bildhuggaren
Byström och målaren Westin. Af alla desse och deras samtida är
Fogelberg den störste konstnären. Men det är dock först sedan
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
