Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Fredrik Höckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johan Fredrik Höckert.
raskhet i pänselförin gen och framför allt en kolorit - säger en
författare *) - som man icke påträffat hvarken hos de gamle
hofmålarne eller hos de yngre konstnärerna. »Hvem var målaren,
som vågat sig på slika nyheter och som var nog djärf att med
dem bryta in på häfdvunna teoriers helgade område?» Hvem
var nyhetsmakaren?
För första gången nämndes Johan Fredrik Höckerts namn
med något eftertryck. Man erfor att det var en ung man, som
gjort mycket knappa förstudier på akademien och sedan varit nere
hos Boklund i München, samt nu vistades i Paris, där han slutit
sig till den riktning såsom hvars hufvudman man hört nämnas
»koloritens apostel», en viss Eugene Delacroix, och där han vunnit
en »mention honorable». Kanske det kunde bli en ny Wickenberg?
Och så fick Johan Fredrik Höckert resestipendium, oaktadt
han icke dertill enligt stadgarne var berättigad, for tillbaka till
Paris - och sörjde själf för att namnet skulle blifva allt bättre
hugfäst därhemma.
1855 års verldsexposition stundade, och Höckert ville briljera
med någon stor tafla där; ville slå sitt stora slag i verldsstaden.
Först funderade han på ett nytt historiskt ämne, men så förde
honom en lycklig stjärna till att kasta en blick i sin portfölj där
den kom att dröja vid de lappländska studierna, och så satte han
sig ner och målade »Gudstjänst i Lappmarken».
«I taflans bakgrund är en glugg, där solen
Slår in och sprider en reflex så varm,
Där står ock presten, högt på predikstolen.
På golf och bänkar mellan vägg och karm
Ses än en kvinna i den vida kjolen
Än männer med gevär på luden arm,
Än barn, som slumra, mödrar ock, som sofva
Och skönsta moderspligt mot barnen öfva».
*) Claës Lundin, «Svea» 1872.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
