Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZEMIRE & AZOR
féeriskådespel, hvars motiv är en genom förtrollning
vanstäld furstes omskapning till en härlig ung man,
tack vare en ung flicka, den där först offrar sig
åt »odjuret» Azor, för att rädda sin fader, men
sedan verkligen betages af innerlig tillgifvenhet
och kärlek till honom och därmed åstadkommer hans
förvandling. Ämnets behandling är helt och . hållet
féeriets och operans, och karakt ersteckningen
sålunda . stäld i bakgrunden. En ädel köpman med
tre döttrar, den ena uppoffringen själf, de båda
andra något mera fåfänga, en för sin själfkärlek
hårdt straffad furste och en något rädd slaf utgöra
styckets personer. Styckets intresse beror - utom
på musiken - på versbehandlingen i arierna och
re-citativen. Öfversättarinnan har tämligen noga
slutit sig till originalet, och hennes tolkning liksom
behandling af versen är oklanderlig, understundom
riktigt vacker, om än hjälpverb användas nog mycket
för rimmens skull.
Såsom prof på hennes öfversättning gälle följande:
Z emir e.
»Vous méme, vous comptiez si peu Sur des espérances
frivoles!
Nous en avons encore assez
Pour étre heureux, il faut si peu de
chose! L’oiseau des bois, comme nous, est
sans bien;
Le jour il chante, et la nuit repose, II n’a qu’un
nid; que lui manque-t-il?
Rien.
J’ai vu souvent, dans la campagne Et chanter gaiment
son bonheur Allons, mön pére, allons courage.
Leur exemple est pour nous une belle
Z emir e.
Min far! Ni bör er sorg fördrifva, Ett flyktigt
lyckans lån är icke saknad vardt;
Ni själf mig så att tänka lärt, Och med den ringa
lott man än kan lycklig blifva, Som himlen åt vårt
lugn beskärt.
Förnöjd i skogen fogeln spelar, Hans kvitter höres
nejden kring,
Och fast han äger ingenting, Ej något till hans
sällhet felar. Man ser hos bygdens folk en ädel
enfald rå, Och under de besvär, som ständigt
dem betunga,
De glädtigt om sin lycka sjunga ... Min far, af detta
folk en eftersyn vi få.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
