Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1794 ÅRS KÄNDA DIKTER
205
Originalen: Törstsläckningen (121; sällskapsvisa);
Dygden och visheten (190); Guntids glasögon (200);
Min dagbok (239); »Reflexion»: Cornelius Tratt (213);
Den lilla tiggarflickan (291); Rosalie (295); samt
Imitationer och öfversättningar: Vännen i nöden
(26); Thraciens Stenborg (sedan »Thraciens Karsten»,
känd under titel Orpheus 52); Rosen utan törne (92)-,
Biet och dufvan (247); Distraktion (298).
Betrakta vi dessa dikter något närmare, finna
vi’att ett jämförelsevis stort antal (Den lilla
tiggarflickan, Rosalie, Dygden och visheten, Vännen
i nöden, Rosen utan törne samt -Biet och dufvan)
äro af allvarlig art, med en lärodiktande tendens.
Den mest betydande af dessa är afgjordt »Den lilla
tiggarflickan»j en fin blandning af lärodikt,
idyll och satir, hyilken framför allt lofsjunger
barmhertighet ens dygd. Visserligen är dikten i
*sin anläggning sentimental, något för sentimental
t. o. m., men detta hindrar icke den skalk, som alltid
hade sitt finger med, då Anna Maria Lenngren förde
pannan, att sticka in satiriska utfall. Här gisslas
å ena sidan den gudlighet, som blott har ord och icke
gärning att bjuda den hjälplöse, och till hvilken de
bevingade orden stäldes:
(En slant, o kristen, mättar mer Än lexor ur
katkesen. Märk det, I andens män, för Er Är denna
parentesen.)
Å andra sidan går icke häller den tomma verldsligheten
fri för skott.
»Nå hvar man kommer», skrek en dam, »Så hör man ungar
tjuta!» Och gick, vid scenen af en dram, Att sina
tårar gjuta -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
