- Project Runeberg -  Anna Maria Lenngren / Andra utgåvan. 1917 /
195

(1887-1917) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

195

Wenn deine Kunst dem Kenner nicht gefällt, dann ist es
schon ein böses Zeichen; doch wenn sie gar des Narren
Lob erhält, dann ist es Zeit sie auszustreichen.1

I nummer 26 för 1784 av Stockholms-Posten förekom en
liten prosafabel »Björnen, apan och svinet, översatt
från spanskan», vars sensmoral framgår av björnens
ursäkt till åskådarne:

"När apan klandrade hans dans hade han börjat misstro
sin talang, men då svinet berömde honom var han
övertygad om att han icke kunde dansa."

Fabeln slutar ock med följande tillämpning:

"I Auctorer och författare! Gören eder nytta av denna
fabel. Det är ett elakt tecken, då folk av merit
förkastar, men ännu värre då dumhuvuden berömma."

Fru Lenngren gjorde sig på annat sätt nytta av
fabeln. Halvtannat årtionde efter att hon läst
bagatellen i Posten, skrev hon mästerstycket
»Björndansen», i vilket hennes fabeldiktning och
svensk fabeldikt över huvud kulminera.

Dess slutstrof:

Under smädelsen och grinet, björnen modet än behöll,
men vid bifall utav svinet - vem kan undra om
det föll!

har övergått till ett bevingat ord.

Mot slutet av sitt liv fann skaldinnan anledning till
ännu en litteratursatir. Hon har, som ovan omtalat,
för år 1814

1 Det var denna dikt av Gellert, som skalden uppläste
för Fredrik den store 1760, när denne som erövrare
kom till Leipzig. Konungen förklarade att han vore
»le plus raisonable de tous les savans allemans»
och frågade honom av vem han lärt att skriva. Gellert
genmälte att han gått i naturens skola, varpå Fredrik
anmärkte att han efterbildat Lafontaine. Stolt svarade
den tyske diktaren att väl hade han läst denne, men,
>Ihro Majestät, ich bin ein Original».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warlenng/1917/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free