Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och ingen mer skall tro på någonting;
Allt stort och skönt förgåtts i lifvets vimmel;
Rättvisa finnes ej på jordens ring,
Och bryggan brustit mellan jord och himmel.
Men bittrast klingar hans svikna förhoppning i den
epilog till de polska dikterna, som skrefs 1864 under
titeln Requiescat, och först tryckts efter Snoilskys
död i hans samlade dikter, sedan han förmodligen
återfått poemet – jämte andra dem han försmådde –
från Julie Winthers kvarlåtenskap.
Jag såg det rätta trampas och förhånas,
Då sjöd mitt blod.
Numera har jag upphört att förvånas,
Bräckt är mitt mod.
"*"
Sommaren 1863 tillbragte Snoilsky vid Sundet.
Vi komma åter – – – – –
Och kanske då en i sänder
hade han sjungit i sin afskedshälsning vid fjorårets
studentmöte, och han skyndade att själf göra allvar
däraf.
När det led mot våren, slog Snoilsky tillhopa boken
och »följde lösta böljor söderut – ditned, ditned».
Christian Winthers familj bodde då vid »Lappen»,
ett litet ställe mellan Helsingör och Hellebæk,
just vid Sundets skönaste strand. Här fann äfven
Snoilsky husrum och blef en medlem af familjen.
Julie Winther, född Lütthans, den brud, som skalden
efter långa pröfningar och strider vunnit, sedan hon
upplöst sitt äktenskap med prästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
