Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
GUSTAF ADOLF.
Och utan strid vi skola lemna den?
Nej, fader, nej! Det kan du icke vilja!
KARL.
Jag måste det, min son! Strid båtar föga,
Vi måste vika — och se tiden an!
GUSTAF ADOLF (med tillkämpadt lugn).
Nåväl, jag lyder dig — med krossadt hjerta!
KARL.
Nej icke så: lyd mig med barnets hopp
Att smärtans frö kan fostra segrens blomma,
Och att vårt öde kan förändra sig
Om nu vi böja oss för första stormen!
GUSTAF ADOLF (med utbristande
smärta, i det han kastar sig i Oxenstjernas armar).
Min fagra dröm är slut! Farväl min framtid,
Som log mot mig i segrens ljusa skrud!
KARL.
Ja, gråt, min son! Väl dig som tårar eger:
Min tårekälla sinat längesen,
Och nu är det blott hjerteblod jag gråter!
Åttonde scenen.
DE FÖRRE. KRISTINA.
KRISTINA (inkommer häftigt upprörd).
Hvad föregår här? Har jag skådat rätt?
Vid mäster Petri hand ses Johan nalkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
