Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart fick man tillfälle att skämta med ryssarnes feghet och
nederlag, hvilka senare framstäldes såsom festligheter eller
gästabud — samma allegori som i den i noten 2 s. 8 omtalade s. k.
Carl XII:s bröllopsvisa —, i hvilka det gått hett till med
drickandet, och der den ena parten slutligen fick erkänna sig öfvervunnen;
sådana äro Det finska gästabadet och Den Sw enska visiten,
meddelade i Afz. S. H. XI: 1 s. 51 o. f., 69 o. f., och af liknande
art är en dikt öfver slaget vid Narva, kallad Den Nya Biörn
Danssen, förvarad i U. B. hs. Efter freden i Altranstadt gaf
krigarnes glädtiga lynne sig luft i mera fredliga fester, såsom det
skildras i en visa: Sara Lands Frijds-Fröjd i Saxen, i
begynnelsen af 1707 Ahret, eljest kallad Saxa-Kalaas1). Vi meddela
några strofer såsom prof på den muntra, folkvisartade stilen:
Sij så lida Swänskar Saxland kring,
Dhe dricka ur Skå&l, de dansa i ring;
I afton blifva vi lustiga.
Han agter at dräbe de Fiske i Belt,
og Havet med Jyder opfylde.
Si nu har du Materie, Manne-lill.«
I L. B. lis. W. 4:o 10 forekommer en annan skrift mot Kiihn benämd
Rasmus Pasquinus det är Sivar uppå deet öfirer Andreas Riddermarck
hiith sende Pasqvill sammanfattat ajf Giss Man på: der säges R. hafva haft
rätt i sitt loford öfver Carl XII, i synnerhet som nu *frå Narva måste gå
det arme Ryske fää<; derefter förekomma följande literatiirkistoriskt
intressanta rader:
Och skulle Stiernhielm eij för Versen lofford böra
Och för Ovid, Virgill, ja Homer wunnit älira,
Så skulle fahnen tå allt Swensk Papper ock bläck
Och alla Vers iagh giort bortslå i Humblebäck.
Din Verser lijcknar iagh wijdh prohmer jer och båthe
Som sköt upp meget kruth, men slätt altzintet råckte;
Så går när dhe eij giörs uthaf eenss natureli
Och af een stolt Poet, som deruti ehr sneli.
*) Utgifven i Stockholm s. å. och aftryekt af Afz. S. H. XI: 1 s.
127 o. f., der den nppgifves vara af M. Stenbock; de sista sju stroferna,
som utgöra en vacker bön till den «store Frijd-Försten« för «hans smordet,
inflyta emellertid åter i samma arbetes XI: 2 s. 305 o. f., men utan
om-qväde, och sägas de der vara »såsom vanligt af onämd författare«*’!).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
