Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
somliga* åsigt det största vi egt före Dalin1), dels slutligen liar ingeu
af Carolinska vitterlietens bauérförare blifvit så mycket omskrifven och
så olika bedömd som lian. Det är af denna senare orsak en längre
undersökning här varit nödig för att rätta några origtiga
uppgifter och gifva stöd för vår uppfattning af hans skaldestycken.
Körande Stiernhielms poetiska begåfning i allmänhet liafva vi velat
betona en särskild sida deraf, nemligen den komiska, hvilken vi
anse vara ett af lians snilles förnämsta, fast kanske icke så mycket
uppmärksammade kännemärken. 1 detta afseende har det blifvit
framhållet, huru mångsidig den store skalden var, huru han
omfattade såväl den omedelbara komikens idylliserande och burleska
sidor som qvickhetens och satirens område, och huru man derjemte
såväl i hans större som hans mindre poem spårar ett humoristiskt
drag, som visar oss en djupare ande, hvilken kanske blott i den
strax föregående tidens engelska poesi finner sin motsvarighet. —
Äfven det inflytande, Stiernhielm utöfvat på den senare Carolinska
diktningen, har blifvit olika bedömdt, i det somliga ansett det vara
ringa, men andrH betraktat “hela raden af ririimare“ till
storhetstidens slut såsom hans cfterapare. Båda omdömena lida af
öfver-drift; sant är, att många följde en mera sjelfständig väg, särskildt
genom anknytning till den nationella visdiktningen, och att flere af
hans efterbildare slöto sig till det ytliga antikhärmande vi påpekat
hos Opitz2); men den allmänt satirisk-didaktiska tonen i hans dikter
upptogs af åtskilliga senare skalder under Carolinska tiden, och
x) Motsatta omdömen gifvas dock; så t. ex. anser K. A. Melin a.
a. s. 10, att “hans samtida Vivallius hade, så underligt det kan låta,
tvifvelsutan vida mer af poetisk begåfning; af Stjernhjelms närmaste
efterföljare stod mer än en öfver honom som skald“.
2) Somligstädes skola vi dock i det följande finna äfven en verkligt
Stiernhielmsk, “redbart svensk anda“. — I formelt hänseende märker
forskaren talrika efterbildare af Stiernhielms klassiska versmått:
hexametern och jamben; den förra begagnades flitigt särdeles i högtidsqväden
och det äfven af romaniserande skalder såsom t. ex. Leyoncrona; orimmad
jambisk vers förekommer bl. a. i Urban Hjärnes Rosimunda och i C.
Gripenhielms “Till förnufftet“, hvadan Carl Gyllenborg icke, såsom
Rosen-adler trodde, var den förste, som på svenska använde detta versmått (i
“En bättrad Will-Hiema“ och “Andromache“).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
