Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ode, hvarur Lewenhaupt meddelat utdrag a. st. s. 23—24, uttalar
sig förf:s bekymmer om fosterlandet, och snart förbyter sig i vemod
den glädtighet, han i början vill auslå, då han önskar: “Gått åhr,
min bror, tree glas på rad, Som öfwer alla bräddar skumma" och
dricker vännen till i “Tysklands nectar, Brunswijks muma“. —
Hvad som i synnerhet besvärade honom i Hannover var hans nästan
ständiga penningeförlägenhet, hvilken han humoristiskt antyder i en
af Hanselli och Lewenhaupt meddelad visa: “Säg om ey lyckan mot
mig sträfwar etc.“, på ett aunat ställe kallad Menuet. Och såsom
fru Nordenflycht sjöng: “Med en glader sång du botar, Brist och
hvad dig verlden ger", tecknade han också i en längre, ofta aftryckt
Ode, eljest kallad “Afsked till Parnassen", skämtsamt det folkets lott,
“Där armod är som aldrastörst". Nu hade han släckt sin törst
“Af Hippocrenes starka kiälla“: hans “lilla hiord" hade icke blifvit
fet på musernas “magre slätter"; det hjelpte icke att sjunga “en
högtklingand’ digt“, då björnarna blott ville höra “klang af gull.
och wigt“; hvad den poetiska lagern beträlfade, gaf den ingen ränta,
och “den, som lefwer blott af ähra, kan mycket lätt af hunger dö“.
Hvad tjenade det nu till, att han till vackra flickor sändt en årlig
tribut: “Jag menar att med swafwelstickor Jag säkert hade mehr
förtiänt“ — en anmärkning, som i våra dagar har en ännu mera
påtaglig giltighet.
Af Werwiugs kritiker har Sahlstedt prisat hans “qvickhet i
snille och styrka i förstånd" och Hammarsköld medgifvit honom
“klarhet, enkelhet och lätthet samt flytande versifikation". Deremot
frånkänner denne senare honom målande “poetisk eldkraft“ samt
liffull åskådlighet. Flera af W:gs skildringar och situationsbilder
visa dock origtigheten af detta omdöme, ehuru väl han, på grund af
sitt åt Frankrikes nyktra klassicism lutande skaplynne, icke egde
en “poetisk eldkraft" i fosforistisk mening. För denna franska
rigtuiug måste vi räkna Werwing såsom en talangfull representant1),
som med utbildadt formsinne och skolad smak framgångsrikt böjde
x) Till den s. k. romantiska skolan kunna vi icke, med
artikelförfattaren i Samlaren, räkna Werwing, äfveu om han står den närmare
än t. ex. Holmström gör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
