- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
317

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Efter midnatt försvann hunden, sedan han både bitit
och rifvit hennes röda filtkjol i sönder. Mannen kom då
hunden var borta, och då det blef ljust, såg hon att han
hade röda trådar mellan tänderna. Då förstod hon
allt och sade: »Tvi dig, du är en varulf!» — »Det
kunde du ha sagt förr, så hade jag blifvit frälst»,
svarade han.

Den andra händelsen angick en mara, som ofta
brukade besöka en bondson. Hon kom genom ett
litet hål i taket, han tilltäppte det och fångade henne,
men glömde att säga de frälsande orden, utan lät
henne utan vidare gå hem. Sedan gifte han sig med
henne, och en natt, efter flere års förlopp, sporde han
henne, om hon visste hvarifrån hon egentligen
kommit till honom: »Nej», svarade hon. Då visade han
henne hålet i taket, och i ett nu for hon ut
derigenom, men kom aldrig mera till baka till sin man.

Man vet, att bönder i allmänhet hysa fruktan
för spöken och gengångare. Okunnigt folk skrämmer
ofta sig sjelf, så man kan ej sätta tro till allt hvad
som berättas. Men när bildade menniskor upplefva
underliga ting, så vet man, att de hvarken narras
eller springa med limstången. Det är en känd sak,
att på många af de gamla skånska herregodsen finnes
spöken, som gå och komma der, utan att herskapet
bryr sig om dessa gäster, vid hvilka de blifvit vana.
På det adliga godset Torup, t. ex., köra gengångare
ofta med spann och betjening upp till stora trappan;
men om man låter narra sig och går ut, för att
mottaga gästerna, så är allt försvunnet. Ibland komma
dessa gengångare dit midt på ljusa dagen, gå in i
salongen och sätta sig till och med vid pianot. Detta
hände åtminstone i gamla grefvinnans tid; men då
gick hon en gång helt lugnt fram till instrumentet
och stängde detta framför en hvitklädd spökdam,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free