- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
318

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under den korta förklaringen, att det nu var onödigt
att göra musik.

Jag känner en ung dam, mycket lärd; hon kan
sina tre lefvande språk, förutan allt annat; hon är
guvernant hos grefve X. Sist jag träffade henne hos
hennes syster, gift med pastor Y., omtalade hon för
oss, att en natt hade dörren till hennes garderob jemt
öppnats hur ofta hon än stängde den. Hon kunde
ej förstå detta förrän hon såg en rikt, men
gammalmodigt klädd dam träda ut i rummet. Att det var
ett spöke, var lätt att förstå, och min unga vän fick
sedermera veta, att denna dam visar sig i grefvens
hus på en viss dag hvarje år och på samme timme
som hon blifvit mördad af sin egen make.

Det berättas, att i den tiden Barnekowska slägten
egde herrgården Vidtsköfle i Gerts härad, hade den
äldste i familjen en ring, hvilken var så beskaffad, att
så länge den fans på herrgården, gick allt väl; men
reste egaren bort med ringen på sin hand, skedde
alltid någon stor olycka. Vid hvarje sådant hotande
olyckstillfälle syntes en röd flamma på den underbara
ringen. Två gånger hade gården under tidens lopp,
i ringens och egarens frånvaro, gått upp i lågor, och
dock hände det än en gång, att egaren for bort med
ringen. Men en dag får han se den röda flamman
derpå, och nu red han hem allt hvad hästen kunde
springa, och snart såg han gården stå i ljus låga.
Han visste dock råd, ty med ringen på sin hand red
han tre gånger kring vådelden, och så släcktes den
af sig sjelf.

En kvinna af mina bekanta, som i sin ungdom
tjenat på Vapnö gård i Halland, berättade, att der
en gång på denne gård varit två fröknar, som en
julafton satt sig i sinnet att se sina tillkommande
män. De stälde ett glas, fyldt med vatten, på bordet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free