Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stannat i hans närhet. Någon tid derefter såg jag,
då jag gick igenom en skog, en faslig stor jette sitta
under ett träd och plocka på sin afdragna skjorta;
han teg och jag teg, och så kom jag oskadad förbi
honom.
En natt gick jag sent hem från ett ställe, der
jag varit och återstäldt en del stulet gods; då fick
jag följe med en liten gubbe, som höll sig ett par
steg före mig och som jag hvarken kunde hinna upp
eller gå förbi. Jag förstod lätt, att det var ett spöke,
men då man, som jag, förstår att skydda sig mot
allt sådant, är man aldrig rädd. Derför gick jag helt
lugn ända tills vägen delade sig, då sade jag till
spöket att det kunde gå sin väg; jag gick min —
ty jag visste godt hvem det var som gick igen —,
då blossade det, så det såg ut, som om spöket stått
i ljus låga, men det vek af på andra vägen. Någon
tid derefter gick jag en natt samme väg. Nu hade
jag fått mig ett par glas, och i mitt öfvermod manade
jag fram spöket att ta en dust med mig. Då kom
det blossande och gnistrande mot mig; jag skyddade
mig, förstås; men till straff för mitt öfverdåd, fick jag
vackert gå hela natten i ring innan jag hittade hem.
Se, det är i det hela en svår sak att ha med
gengångare att göra, och det gagnar ej till att hvem som
helst frågar dem hvad de gå efter, ty de döda tala
bra grekiska, menniskoslägtets modersmål; derför måste
prester och alla, som vill tala med dem, förstå detta
språk[1].
En af mina bekanta, Kärre-Pellen, kom en gång
i sällskap med en gengångare. Denne blossade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
