Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<*Når barn fau sin vilja, gräda de ente», sade moran
och tog till knifven, för att med den breda herrarnes
smörmatar. Men smöret var både «stacket och grysnet»,
ty man var midt i kalla vintern, då ingen förnuftig
men-niska begär, att smöret skall fastna vid brödet förrän det
— smöret — blifvit upplimmadt (uppmjukadt); nu låg det
der och den ena smörsmulan ropte till den andra: «Här
är jag, hvar är du?»
«Till häst, mine hofmän!» sade kung Karl, då de alla
stodo med hvar sin smörgås i handen. «Vi spisa under
vägen.»
«Dau tar Raggen herrarnas smör!» spådde moran
hofmännen, och så redo de alla från Dufvestubbe i full
galopp. När de så höllo in sina hästar, för att spisa sina
smörgåsar, var det blott kungen, som hade smör på sitt
bröd; för herrarne hade hvaije smörsmula flugit bort.
Om denna kungliga «tummagås» breddes af Tufve
Jönssons första hustru, en enka, vet sägnen ej bestämdt.
Men troligt är det, att den ursprungligen tillhört hennes
historia, ty innan hon blef Tufve Jönssons hustru, var
hon gift med Bengt Kristiansson i Dufvestubbe. Denne
hennes förste man afled i April 1710, och i Juli 1711
gifte sig enkan Pernilla Knutsdotter med Tufve Jönsson,
som dermed blef innehafvare af Dufvestubbe. Detta
äktenskap blef ej långvarigt, ty redan 1712 afled Pernilla.
Den första bragd, som sägnen bevarat om Tufve, visar
honom som en tjugosexårig yngling, fullt medveten om
sina yttre företräden fram för mången annan man. Han
var af ansenlig växt och bekant för sin styrka, och detta
hade hos honom utveckladt en lefhadslust och ett mod,
som stundom slog öfver i vild ysterhet. £fter slaget vid
Helsingborg 1710, således medan han ännu var ungkarl,
blef Tufve jemte flere andra bönder befald att rödja
slagfältet vid Ringstorp och begrafva de fallne. Bland en stor
hop döda, till hvilka Tufve uppkastat grafven, såg han ett
lik, som var l&ngre än alla de andre. Han visade det för
sina kamrater, och dessa menade, att den stupade till och
6*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
