- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
261

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men denna gång var kung Vollermansson fullt vaken, fast
han stälde sig sofvande för att narra drottningen.

Nu togo makarne hvarandra i famn, och sä var kung
Vollermansson frälst ur hexans våld och magt. Med stor
glädje drogo de två hem till hans land, der nu slottet
stod i hela sin glans och prakt, och alla kungens tjenare,
som äfven varit förtrollade, mottogo med stort jubel sin
konung och hans drottning. Hon återfick nu sina tre
barn, hvilka voro just de samme, som hon sett bos de
tre kvinnorna, af hvilka hon fått äplet, nöten och
vandringsstafven.

3. Fogel Grip.


(Asmundtorps socken.)
Det hände sig en gång, att en konung, som hade ett
stort rike och tre fagra söner, bief blind, och ingen
mensklig läkedom eller konst kunde återge honom synen.
Då kom der till konungens gård en gammal kvinna, som
sade konungen, att der dock i verlden fans ett medel att
återgifva konungen synförmågan, och det medlet var, att
hemta fogel Grip; hans sång skulle öppna kungens ögon.

När konungens äldste son hörde detta, erbjöd han
sig att hemta fogel Grip, som af en konung i ett annat
konungarike hölls i bur och strängeligen vaktades, som
kungens yppersta skatt. Den blinde konungen blef mycket
glad öfver sin sons beslut, utrustade honom på bästa sätt
och lät honom fara. Men då prinsen ridit ett stycke väg,
kom han till ett herberge, hvarest der förut fans många
gäster, hvilka alla voro glada, drucko, sjöngo och spelade
tärningar. Detta lustiga lif behagade kungasonen så väl,
att han stannade i herberget, deltog i spelen och
dryckeslagen och glömde både sin blinde far och fogel Grip.

Emellertid väntade konungen både med hopp och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free