Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÅSMÖTET OCH RUSTHÅLLSSAMLINGEN.
Ebbas fot hade svullnat, så att hon ej kunde deltaga^
i de tre efterföljande dagarnas brölloppshögtidligheter, men
den fjerde dagens afton gick hon ändå till den, ett litet
stycke från hennes hem, belägna kyrkan. Här, med ena
gafveln stödd mot kyrkogårdens mur ock omskuggadt, dels
af kyrkogårdens höga, lummiga almar och lindar, dels af
plommonträden från trädgårdstäppan, låg ett litet
rödfar-gadt hus, hvars åt vägen vettande fönster, försedda med
korta gardiner och en mängd vackra krukväxter, utmärkte
det från de öfriga, deromkring liggande husen, hvilka på
sin höjd kunde framvisa ett dammigt geranium eller
balsaminer i afslagna buteljer, men inga gardiner, ty denna
lyx var då okänd af allmogen i denna trakt. Ebba var
nu nästan vacker, då hon med hastiga steg närmade sig
det röda husets dörr, ögonen strålade, och kring de
fylliga läpparna lekte ett gladt, barnsligt leende, hvilket
förlänade hennes rörliga ansigte en hel annan prägel, än
det haft under brölloppet, der hon, ömsom försagd eller
retad, med skäl kunde kallas ”den rälia svarta tösen,” som
hon vanligen i beklagande ton benämndes. I sin ljusa
bomullsklädning med det långa tätåtsittande lifvet, det lilla
gulrandiga förklädet och den hvita tyllsjaletten, löst
knuten öfver det korpsvarta lockiga håret, som nedföll på
hennes breda panna, liknade hon en af dessa figurer, h vilka
konstnären stundom framställer i en idyllisk
landskaps-Ifiålning för att ge mera lif åt densamma. Hon kastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
