Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjerta utan allt ändamål, nej och tusende gånger nej.
Äfven om vi ej någonsin bli förenade, -känner jag, att ett
andligt samband finnes emellan mig och Johan för tid och
evighet. — Endast ett kunde göra m ig ^ olycklig: om jag
blefve tvingad att se den man, som är mitt allt, sjunka
ned till en af dessa dussinsjälar, utmärkta blott genom sin
simpla h var daglighet och småsinne. — — Nej, mamma,
en sådan tanka är vanvett ; jag måste tro på hans ädla,
upphöjda karakter, om jag ej skall tvifla på allt. - Han
skall en dag säga till mig: Kom! eller ock — att han
misstagit sig; detta sednare med det fullkomligaste
förtroende till sin fågels hjerta, det han vet, ej hyser någon
högre önskan än hans väl. Du ler åt den adertonårigas
filosofi. Mamma, jag är blifven gammal, men ej
lpfnads-trött under det sista år.”
Olof hade mera än en gåug fatt läsa dessa rader.
”Det är sorgliga underrättelser Boel medför,” sade fru
Hurnbla, dermed väckande Olof ur sina tankar. Han
vände sig om.
”Ja, mycket, mycket sorgliga,” svarade han; ”Ola Nils’
sjukdom var mig genom Assarsson bekant redan innan jul;
riksdagsmannen hade skrifvit till honom, att han för sin
helsas skull ej kunde resa hem öfver julen, men bedt
honom ej nämna orsaken för hans familj, hvilken då blott
onödigtvis blefve oroad, ty Ola Nilsson trodde ej, att
sjukdomen var af någon svårare beskaffenhet. Och nu är han
ändå död.
”Ja, och det på sjelfva julafton, och utan att han lät
det minsta höra af sig med det minsta varsel i sitt eget
hem; Sissa, pigan der, sa’ minstingens, att han inte varit
der, men jag blef htet haj om qvällen till vårt; Johanna
och Mår —, far och mor menar jag, voro ju hos
riks-dagsmanskan. och just som vi tjenare rände och lekte,
knack det till i det ena fönstret så hårdt, att en bit af
rutan flög in på golfvet och två af julaljusen blåstes ut,”
berättade Boel med mystisk ton, samt fortfor nästan
hviskande : ”Nyårsattan, när Ingrid, vår köksa, hade satt
gröten på bordet, gick hon ut på gården för att titta in
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
