Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tång sade tack som bjuder och blef otaribligt glad, for
han visste, att summan var ärligt förtjänt, både med den händelsen
med fransosen och med flera andra ting, som han gjort till sin
löjtnants och släktings förmån under kriget.
Tång satte af, kan en tänka, med väldig fart till sin fästmö,
men då hon fick se honom, slog hon sitt förkläde upp öfver
ansiktet och gråt, som om hennes hjärta skulle brista. Men hennes
far, sockenskomakaren, som fått sin skuld efterskänkt, började
för Tång afmåla, hur bra det skulle bli för de nygifta, når de
bara förstode sig på att draga nytta af det band de i barnet
kunde få på den rike kaptenen. Tång sade ingenting, men han
tog den störste läst, han såg på golfvet, hötte till och skulle dreja
skomakaren midt i pannan. Men då for Elna fram: ’Slå hellre
ihjäl mig, Tång, så slipper jag skam, kyrkskrift och allt elände.
Du är för en god karl för att gifta dig med en sådan som jag.’
Då vände Tång sig om, såg på hennes förgråtna ansikte
och blef hvit i synen som den kalkade väggen här. Han kunde
ej få sig till att ta henne i handen; men han var en man, soin
kunde sin katekes, och så vände han sig till henne och sade som
ett språk under femte budet lyder: ’Gör dig själfvom intet ondtf
— och det var detsamma soin en förlåtelse.»
Nu råkade Viater in i mässtonen och hustrun kom fram
till bordet med ett litet glas brännvin till honom; det var
synbarligen en belöning hon ville ge honom, men för hvad? Han tömde
glaset, nickade till henne och -började åter berättelsen, nu på sitt
halfdanska bygdemål.
»Det drog ej lång tid, förr än Tång åter stod på kaptenens
gård; hade han kommit ett par minuter senare, skulle han ej ha
träffat sin förman hemma, ty hans ridhäst stod sadlad framför
trappan, och han själf kom just ut om dörren. Tång gjorde
ställningssteg och förde fingrarna till mössan. ’Gud bevare
kaptenen! Jag skulle bara lämna tillbaka syndapengarna’, sa’ han’.
Kaptenen ryggade ett steg baklänges, men fann sig genast, slog
Tång så där vänskapligt på skuldran: ’Krångla nu inte, kamrat!
Du minns ju, hur det går till i krig —’. ’Ja, där bli stundom
äretjufvar utnämnda till högt befäl; men nu ha vi fred’, sa’ Tång
och såg kaptenen rakt in i synen, så han inte skrattade längre.
— *Är du oförskämd mot ditt befäl, karl!’ sa’ han. ’Vet du,
hvad jag har makt till?’ sa’ han. — ’Och vet kaptenen, hvad
jag har makt till?’ sa’ Tång helt stilla. Men i detsamma högg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
