Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annu mera sällan än Ingel sammanträffade med Dora, såg
han Elsa. Kort efter reaan till S:t Olof hade han, i trots mot
faderns hotelse, gjort ett besök i kvarnen, då han visserligen ej
lyckades träffa Elsa, men afsikten föranledde Björn att skicka
henne det bud, att samme dag, som hon understöd sig att tala
ensam med Ingel, skulle hon och fadern stå på bar backe. Från
den stunden visade hon sig aldrig, där hon kunde frukta att möta
Ingel, och i kyrkan satt hon så, att han blott såg henne frän
sidan. Han tyckte dock, att hon hade blifvit mager och blek.
Var det att undra på, så som de iingo lida för sin trogna
ungdomskärlek? Under bönerna och syndabekännelsen stal hon
sig till att se på honom. Så sorgfull han såg ut! Och det för
hennes skull! Så såg hon under predikan på den fina, vackra
flickan från Hallagården, och det ryste i henne vid tanken pä
de två mäktige männens giftermålsplan, som ej var någon
hemlighet för henne. Hur skulle det gå, hur skulle det slutas? —
Ingel såg ut till att kunna hålla sitt ord, att förr skjuta sig rakt
genom hjärtat än afstå från henne, som en gång räddat hans lif.
Ingel böjde sitt hufvud djupt ned mot kyrkbänkens bokbräde,
och medan prästen läste de långa bönerna för kungahuset, för
krigsmakten till lands och vatten, för riksdagen och för de sjuka,
gled bild efter bild förbi hans inre syn. Det var först hans och Elsas
lekar, då han föreställde storbonde och hon hans hustru. I den tiden
drömde de ej om något sådant som skilsmässa, ty Elsa var ju nästan
som barn i huset hos hans föräldrar, och om hon än om somrarne
vallade kreaturen, så gjorde det ej något afbrott i förtroligheten»
ty han blef då faderns vallhjon liksom hon.
Elsa blef konfirmeracf, ännu voro de som syskon, vid arbetet
om hvardagarne, i lekarne med byns öfriga ungdom om söndagen,
och ingen talade om att hon skulle bort. Hon var liten till växten*
och gick därföre ej till prästen förr än hon fyllt sexton år; han
var stor och lång och läste sig fram innan han blef femton.
— Sedan, under dc tre år som följde, tålde ej föräldrarne att
han talade eå förtroligt med Elsa.
Ett helt år var hon också konstig mot honom, och ville
hvarken tala eller leka med honom. Så blef det sagdt — han
vissste ej af hvem — att hon skulle flytta — flytta långt bort„
och då han, slagen af skräck, sökte upp henne i skogen, dit hon
gått för att locka hem korna, och han frågade, om det otroliga
var sant, då slog hon armarne om hans hals och sade ja. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
