Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, du har ju hjärtsjukdom», log hon och såg blygt på
honom.
»Jag har i mitt adertonde år lofvat bort min tro, och jag
vore den ovärdigaste usling, om jag svek en fattig, som skulle
sörja sig till döds, och tog en, som rikare är på allt», sade han
så häftigt, att orden liksom störtade på hvarandra ned öfver
Dora.
Han vågade ej se på henne, han såg ej, hur blek hon var,
hur hårdt hon stödde sig mot fönsterkarmen; han såg ej hur
hon med flämtande bröst och darrande läppar kämpade för att
ej ropa högt af smärta, harm och sårad värdighet.
»Och detta säger du nu, sedan du låtit det gå så långt.
Vet du kanske ej, att bud kom samme dag och timme, som det
ringdes själaringning efter min mor? Vet du hvad det har att
betyda? Men det år nu detsamma! Tag hvem du vill, emellan
oss är det förbi.»
»Dora, Dora, om du visste! Min far — Jag är så olycklig
och jag blir det ännu värre efter detta.»
»Ja, jag vet nu, att du är och förblir en vante, en som
ej har mod till något. Gå bara, jag skall taga på mig hela
skulden, du behöfver inte vara rädd! Gå bara, gå genast!»
Hon talade i stigande vrede, tills orden kväfdes i strupen, då
pekade hon befallande mot dörren; Ingel tumlade ut, bedöfvad
af sin egen sinnesrörelse och hennes våldsamma utbrott.
Hon nedföll tungt på den väggfasta bänk, från hvilken
hon rest sig för att drifva ut honom, han raglade fram öfver
gårdsplanen, som om han varit drucken. Ingen såg honom
utom den gläfsande bandhunden och tuppen, som med ett skrik
flaxade åt sidan vid Ingels slingrande gång. Alla tjäname hade
söndagslof, Dora hade åtagit sig att ensam hålla vakt om huset.
Och så hade fienden kommit och nedbrutit hennes unga
framtidshopp!
Ingel kom ej hem förr än alla gått till ro på aftonen.
Foljande morgon kom en pojke från Hallagården med ett bref till
Björn Knutsson.
Ingel blef inkallad för att läsa brefvet högt för sin
glädje-strålande far.
»Hallagården ejs 187—.
Hedersbror!
Efter det jag i dag talat med min dotter, får jag under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
